31. mar, 2016

När lammet tystnar

 

I går em, på påskens sista dag hände det! Två söta lamm såg dagens ljus för första dagen, snöfritt, soligt och varmt! Ingela Axelsson på Nedre fick se dom först och ringde mig. Jag hade gett upp hoppet! Men allt är inte frid och fröjd: Tackan vill inte veta av den minsta av lammen som jag tror föddes sist. Så nu har jag blivit lammskötare på gamla dar. Vi får se hur det slutar!

 

När lammet tystnar
Tack för visat intresse! Nu blev det inte som vi hade önskat, men jag blev en erfarenhet rikare. Det lilla lammet blev bara lite över ett dygn gammalt men hittade en plats i mitt hjärta. Mamman uppfattade det lilla lammet som en inkräktare och handlade därefter. Mamman med sina närmare 50 kg rusade emot lammet som vägde lite över 3 kg och nitade lammet mot boxväggen. Jag misstänker inre skador och mot kvällningen den andra dagen blev lammet fort sämre. Lammet fanns då inne i mitt kök, eftersom jag hade tröttnat på boxen.


Lammet somnade lungt och stilla och dansar nu omkring på de gröna ängarna. Jag tror att födelsen och döden är två sidor av livet och båda dessa sidor är nödvändiga i naturens ordning. För det lilla lammet kom döden som en befriare, bort från smärtan och själv blev jag bönhörd, eftersom jag inte ville att lammet skulle lida mer.

 

Visst Berit har jag ett lamm kvar som skuttar och far med all nödvändig livsglädje! Underbart att se! Jag önskar att jag kunde lägga upp en filmsnutt och visa. Då det lammet är ett bagge-lamm, så har jag döpt honom till Willfred, vackert eller hur? Tänk tanken med ett bindestreck mitt i namnet!