19. aug, 2016

POLE POSITION

 

"Så revansch eller stanna kvar i källaren!?!? Hjältar eller banditer?" Det var en bra berättelse, men Din frågeställning ger sken av att det "bara" finns två lägen. Antingen eller! Kanske att Du har rätt, eller också måste man leva livet och närma sig slutstationen innan man inser att man har många valmöjligheter. Det tragiska är väl just detta, att då man gått i mål för sista gången, återstår bara minnen utan möjligheter till att återskapa det som är passerat. De flesta vill dessutom gå sin egen väg, tror sig veta att de själva har de bästa svaren på de svåra frågorna. Med tanke på den fina recension Du gav på mitt inlägg om Jahnita, tror jag att Du förstår mina tankar även denna gång.

 
 
Danny Vikander
 
Det var en gång en lite kille som hette Marcus. Han växte upp i Anderstorp, inne i de djupa  småländska skogarna. När han var åtta år gammal fick han följa med sin far på racing – ett Formel 3-lopp där faderns favorit var Ronnie Pettersson deltog.  Marcus tittade storögt på de färgglada bilarna, insöp den ljuva doften av bensin, oljor och bränt gummi och bestämde sig för att bli racerförare. Fader log, men förklarade för sin son att det var så dyrt att de hade de inte råd med. Men Marcus lät sig inte nedslås. Han började tidigt att göra affärer. Så till exempel tog han sin morsgamla avlagda trasmattor och sålde till de nyinflyttade stockholmarna i området. När han fått körkort så började han att köra rally och efter två år hade han köpt sin första racingbil.

Mark, som han nu kallades, Hade två racing-intresserade kamrater: Peter och Jan. Peter var en erkänt duktig förare som tidigt lyckades få kontrakt med de större stallen.. Han var lugn och balansserad. Jan å andra sidan var ett tekniskt geni men en vilde. Hans far, disponent Gustavsson, hade köpt honom en splitter ny formelbil. Den hade han plockat isär och sedan byggt om både frontspoiler och vingar där bak. Dessutom hade han byggt om sidan på bilen så att bilen blev stabilare i hög fart, det såg vansinnigt ut och tangerade vad som var tillåtet, men visade sig fungera.

Nu var det dags för första säsongen där de tre kamraterna skulle tävla med varandra. I första loppet hade Jan den bästa träningstiden och fick ”pole position”, det vill säga den bästa startpositionen i själva loppet. Mark kom längre ner i fältet, medan Peter inte kunde ställa upp; stallets ledning valde att satsa på andra förare i detta lopp.

 

START! Jan tog starten och låg sedan etta hela loppet in i mål. Mark arbetade sig upp till tvåa och kunde då se att Jans bil körde ifrån honom i högfartspartierna, dvs på raksträckan i de långa svängarna och i chikanen, höger-väster-svängen, där Mark måste lätta på gasen. Mark å andra sidan körde bättre än Jan i hårnålskurvorna. ”ja ja, han vinner, men jag är ändå en bättre förare”, tröstade han sig med. Men efter depån undersöte Mark Jans bil, fotograferade och tog mått. Efter en intensiv vecka i garaget hade han byggt om sin bil, nu döpt till MARK II. Med ny spoiler, nya bakvingar och ombyggd på sidorna.

Ny tävling några veckor senare, alla tre på startlinjen. Jan med sin första seger i fäskt minne. Mark, revanschsugen och med sin ombyggda bil. Och Peter som nu fått OK av sitt tävlingsstall att köra.

På träningen fick Jan bästa tiden igen. Peter var ringrostig och Mark fick problem med sin vinge. Det blev ett intensivt mekande och till slut en tredjeplacering i starten för Mark. Det här racet var ett långlopp, så måste alla grejorna hålla. Mark var beskymrad över den trilskade vingen och hade för säkerhets skull både sin far och sin bror i depån för att hjälpa till.

 

START! Där rök Jans däck. Han hade gasat på lite för hårt, men lyckades ändå komma först ut ur kurvan. Mark blev trängd och tappade en plats och fick Peter direkt bakom sig. De första fem varven körde Mark upp sig till en andra plats och så, på sjätte varvet, körde han om Jan i de kurviga partierna, men kom in fel på rakan och blev omkörd av Jan. På sjunde varvet körde Mark om igen och lyckades hålla sin förstaplats. Jan kokade av ilska. Jan hade kopierat hans vinge och nu ledde han. Jan pressade sin bil till det yttersta, men det slutade istället med att han åkte av och blev stående med en knäckt framvagn.

Efter ytterligare fem varv kvar började det att regna. Mark körde in i depån för att byta till regndäck. När han kom ut på bana igen hade han plötsligt Peter direkt bakom sig. Med fyra rutinerade mekaniker i depån hade de bytt däck på en bråkdel av tiden det tog för Marks far och bror att göra detsamma. Mark körde ifrån Peter på de kommande varven, men när det var dags att tanka, hände samma sak igen. Peter kom först ut ur depån, men Mark körde omi första kurvan och drog sedan ifrån. Men nu började det klarna upp. Peter gick in i depån och bytte till ”slicks” igen, de däck utan mönster som har det bästa greppet på torr asfalt. Skulle Mark också byta till slicks eller chansa på att komma först i mål med regndäcken?

 

Hur gick det nu för Mark i hans formelbilsrace? Han hade byggt om sin bil, inspirerad av vild järnan Jan, och kämpade nu om förstaplatsen med Peter som hade alla resurser från sitt stall, sedan Jan kört av banan.

Det hade slutat att regna. Peter hade bytt om till ”slicks” torrvädersdäck. Mark ledde, men hade fortfarande regndäck. Om banan torkade upp så skulle han inte ha någon chans mot Peter, men om han gick i depå och bytte still slicks skulle han tappa sin första plats. Mark chansade att behålla regndäcken och att satsa allt på att hålla så bra tider att Peter inte skulle komma i närheten av honom fören de sista varven och då blockera honom.

Om taktiken lyckades eller inte fick Mark aldrig reda på. Fem varv före målgång kom det en antydan om duggregn, varpå Peters stallchef blev nervös och tog in Peter i depån för byte till regndäck. Peter han dock inte mer än komma in i depån förens regnet lättade, och han släpptes ut igen, fortfarande med slicksen på. Men då var det för sent! Mark vann lätt! Peter kom fyra.  Peter var ursinnig på sin stallchef som snuvat honom på en pallplats.Mark blev nu kontaktad av Peters stall för ett samarbete!!

 

Var  mark en hjälte eller en bandit?

Sensmoralen

På en verklig racingbana är det en mindre del av raksträckorna där de massiva resurserna (motor/pengar) får fritt spelrum. Huvuddelen av banan är kurvor, där förarskicklighet och motor och upphängning/däck måste fungera tillsammans. Alla tre faktorer måste vara bra, om än inte i absolut toppnivå, för att vinna.

 

Samma sak gäller i företagsvärlden

På en etablerad marknad med givna spelregler är det resurser i marknadsföring, distribution mm som skapar en vinnare. Marknaden ändras och kundkraven förändras. Då är förmågan att se fem kurvor fram och ta snabba beslut väl så viktiga som resurserna. Revansch sugna företag kör om på de kurviga partierna eller chansar där andra kör på säkerhet.

Jans stall skapade nya idéer efter varandra och byggde om, men fick aldrig skörda frukterna efter allt slit.

Vinnaren blir den revansch sugne som inspireras och plockar de bästa idéer från de som kör på säkerhet och inte tror de blir omkörda. Den revanschsugne koncentrerar sig på att bli bäst på sitt område!

 

Revansch sugna företagare är inga scouter eller filantroper. De balanserar på gränsen till vad som är etiskt och juridiskt försvarbart ”på gränser står det”. Så revansch eller stanna kvar i källaren!?!?!

Hjältar eller banditer?