17. dec, 2016

Den trogna hunden och mina får

Tjejen planerade dåligt och fick inte plats för hunden då hon skulle köra till Skövde. Hunden fick stanna hos mig och då transporten försvann, lade sig hunden utanför stallet för att vänta på matte. Tryggheten finns där matte sist var synlig. Jag lockade upp honom till huset för att han skulle få en morot av mig. Hunden kom, men då han var ledsen ratade han moroten, trots att han älskar morötter. Då han gick tillbaka, såg han kopplet som jag lagt på bordet utanför nya stallet. Han såg vad det var och kände dess doft och där vid bordet lade han sig ned. Den platsen, förankrad av kopplet med dess doft av matte, blev den nya tryggheten för honom. Jag börjar tro på de filmer jag sett på hundar, som väntar på sin husse vid sista platsen där han varit synlig, trots att husse aldrig återkommer. Hundar är bara sådana och det skall vi vara tacksamma för. Vilken lojalitet en hund har! Som sagt djuren är bäst! Mot kvällningen tog vi en gemensam vandring den 3 km. långa slingan väster om 62an.

Hej! Måste berätta om min upplevelse på åkern, nu då Sven Lindblom berättar allt som påverkar vår hälsa och livsstil. 
Då jag slutade med trav tog jag fåren till mig som ersättare, något som jag inte ångrar. De följer mig troget närhelst jag visar mig i deras närhet. Bilden visar ett dike som jag rensat från rötter och sly. Diket ligger i anslutning till södra åkern och då jag gått dit har fåren följt mig och stannat som mitt sällskap. 
Diket på bilden är nästen 200 meter långt. Tidigare år har jag inte klarat mer än några meter utan att få ont i ryggen. Jag har inte klarat av att gå böjd. Nu har jag gjort detta i höst utan att känna av det minsta av smärta. Något som jag har svårt att fatta.
Om jag berättar att jag är född -31 och har brottats med cancer de sista tio åren, så blir väl inte min historia trovärdigare? Men snälla tro mig för det är sant det jag återger

Tack Danny Vikander, jag tror att jag förstår! "men vi förändras ständigt efter omgivningen", men i denna förändring har vi ett eget val, frihet att välja? Men hur förklarar man att min rygg plötsligt kunde arbeta böjd i flera dagar, något som jag aldrig kunnat tidigare. Det var orsaken till att jag valde att arbeta i timmerskogen med häst då jag var ung, i stället för att vara ihopkrupen vid träroten för att såga ned träden. Med rak rygg tålde jag att lyfta de tunga stockarna. Det var då Sven Lindblom visade bilden på ryggraden som jag kom in på dikesgrävningen. Jag tror ändå att det var min kärlek till mina goa får och deras sällskap som hjälpte mig!