6. feb, 2018

Svenska valet 2010

SVENSKA VALET 2010
Efter valutgången är det bara att konstatera, att det är inte SD som är den stora faran, utan fastmer Fredrik Reinfeldt och hans partivänner. Skickligt och slugt har han svetsat samman de övriga partierna som har stått till höger om Socialdemokraterna. Vänsteralliansen hade efter valet, chansen att knäcka Högeralliansen men valde att chockas av SD:s fina valframgång och avstå. Tveksamt om de någonsin får tillbaka detta gynnsamma tillfälle. Socialdemokraternas glansdagar är till ända och då är det inte den tobleroneskandal som även i år har varit med i valsnacket, som är orsaken. Nej, det är allvarligare saker som har kommit upp till ytan. Den fastighetsskandal som seglat upp i bl. a. Göteborg är en mycket svår belastning för Mona Salin. En skandal som har haft sin upprinnelse under de år då Socialdemokraterna har haft makten. Handlingsförlamning, då det gäller att sätta hårt mot de stora bonussummor som utbetalats i banker och näringsliv, är andra barlaster som knäckt partiet.
Många gånger hör man att stora löner och bonusar måste betalas ut för att smörja maskineriet. HYCKLERI!
Jag väljer att ordagrant återge ett stycke från President Obamas bok: Att våga hoppas
“1980 tjänade en genomsnitts-vd fyrtiotvå gånger så mycket som en timanställd genomsnittsarbetare. 2005 var förhållandet tvåhundrasextiotvå mot en. Konservativa media i stil med ledarsidan i Wall Street Journal försöker rättfärdiga hårresande lönevillkor och optionsavtal med att de skulle vara nödvändiga för att locka till sig de bästa, och hävdar att ekonomin faktiskt går bättre när USA:s bolagschefer är välgödda och nöjda. Men den explosionsartade löneutvecklingen för vd:arna har lite med förbättrade resultat att göra. Faktum är att några av landets med välbetalda företagsledare under det gångna årtiondet har styrt över företag som haft stora vinstfall, nedgångar i börsvärdet, massiva personaluppsägningar och undermålig finansiering av de anställdas pensionsfonder.
Höjningarna av vd-ersättningarna har inte med marknadens krav att göra. Det är fråga om kultur. Samtidigt som vanliga arbetare upplever minimala eller inga löneökningar har många av USA:s företagsledare inte längre någon som helst skam i kroppen ifråga om att roffa åt sig vadhelst deras fogliga, handplockade styrelser går med på. Amerikanerna förstår mycket väl vilken skada denna girighetens etik åsamkar vårt samhälle; i en nyligen genomförd undersökning uppgav de korruption i myndigheter och företag, och sedan girighet och materialism, som två av de tre viktigaste moraliska utmaningarna nationen stod inför. (“att uppfostra barnen till att få rätt värderingar” hamnade överst på listan.”
Är det någon som känner igen sig?
Råda 7 okt 2010