BILOLYCKAN: EN UPPDATERING

 DRAKEN PÅ MIN STIG

FÖRORD, DRAKEN PÅ MIN STIG
Mannen från de stora skogarna kom in från kylan och berättade om sitt långa liv. Svarta demoner från barndomen förmörkade hans liv och en våldsam drake i en polismans förklädnad försökte mosa honom, då polismannen körde våldsamt fort in i en rondell, utan att lämna påbjudet företräde och efter vad han själv förklarade för poliser som kom till platsen; "Jag varken hörde eller såg något före kollisionen".
Hur denne polis kunde få både körkort och polislegitimitet är en gåta. Dessutom fick denne polis i domstolen extra favör, tack vare sin polislegitimitet. Polismannen fick dela ansvarsfrågan med den förare som hade oturen att vara på fel plats vid fel tillfälle, trots att han hade all rätt att vara där.
Vi har alla hört begreppet: Den blinda rättvisan. I fallet med den polis som varken hörde eller såg något, blev rättvisans skipare totalblinda. De dömde nämligen offer och förövare lika! Det får absolut inte gå till så i en svensk domstol!!
Mitt namn är Ragnar, Ragnar Blomqvist med rätt att kritisera förmyndarmentaliteten och förtrycket av de svaga i samhället! Kan man bli så mycket svagare än att ligga medvetslös på ett sjukhus, då samhällets funktioner avgör ens öde.


En vän på FB har kommenterat mitt förord:
"Bra skrivet och allvarlig fråga. Hur är det med rättssäkerheten i Sverige när det kommer till kritan. Är vi en rättsstat att känna sig trygg i, eller är det ingen skillnad mellan Sverige och Honduras när motparten är en polisman. Jag hävdar med bestämdhet att det är det sistnämnda som gäller. Vi är inte ens i närheten av t.ex Frankrikes folkdomstolar där ALLA verkligen är lika inför lagen. Det är i stort sett ingenting förutom påföljden som skiljer domstolarna i Sverige från bananrepublikerna i Sydamerika och Centralafrika om motparten är en myndighet eller dess företrädare."

 Ett nytt begrepp myntades på sjuttiotalet: Gör vad Du känner för, men se till att inte bli upptäckt! 
Svarta Demoners första kapitel handlar om en allvarlig bilolycka, där den påkörande bilen, en röd MG, slets itu och två bärgningsbilar fick ta var sin halva av bilen för vidare transport till skroten på Gamla Tuvevägen på Hisingen. Inblandad i olyckan var också en taxibil, som kom från Norra Kortedala, körde Januarigatan och skulle in i rondellen på Ljusårsvägen. Taxibilens förare klarade sig utan skador men bilens stötfångare med balk och vänster framskärm fick bytas. MG-bilens förare kördes i ambulans till Sahlgrenska Sjukhuset, medvetslös och med kraftiga skallskador. 
En olycka händer så lätt! Men det är intressant att ta del av det rättsliga efterspelet från olyckan. Taxibilens förare uppger för polisen på plats, att han har blivit påkörd av MG-bilen som i hög fart rusat fram och mosat hans vänstra framskärm. I den stora rondellen fanns också en annan taxibil och även dess förare ger MG-bilens förare skulden till olyckan. MG-bilens förare ligger hjälplös i sin säng på Sahlgrenska, men med en Förste Polisassistent som motpart i ett trafikmål, skall det väl inte finnas risk för missförstånd! Eller? 

Låt oss lyssna på taxibilens förare, en extraknäckande Förste Polisasistent, hur han beskriver olycksorsaken för poliser som kom till platsen kl 19.05. Citat:"Kom Januarigatan från Norra Centrum för att fortsätta genom rondellen mot Bergsjön. Låg i vänster fil. Låg hastighet. Före infarten i rondellen såg jag mig mycket noga åt vänster. Varken jag eller min passagerare såg då någon personbil i synfältet.Det fanns ingen där. Jag hann ut i rondellen ungefär över en fil. Då kom en personbil från vänster och smällde till min personbils vänstra framskärm. Jag varken hörde eller såg något innan kollisionen. Personbilen måste hållit mycket hög fart. I kollisionsögonblicket tvärbromsade jag. Min personbil drogs med i den andres färdrikning."
Även journalister anlände till platsen. GHT skriver:"En man i 40-årsåldern undkom med livet vid en svår kollision i rondellen vid Januarigatan i Kortedala på torsdagskvällen. Han körde en mindre personbil som körde ihop med en taxi i rondellen. Efter kollisionen, som inte vållade några större skador på taxin, fortsatte mannens bil in i ett räcke där den praktiskt taget slets i två bitar. Hur mannen, som är bosatt i Bergsjön, kunde överleva smällen är en gåta. Han ådrog sig dock enligt de första bedömningarna allvarliga skador och fördes till Sahlgrenska. Vraket efter hans bil bärgades i två separata delar."
Från ett annat tidningsinlägg:" BIL KLÖVS I KOLLISION. En person skadades svårt och en blev svårt chockad vid en trafikolycka i Bergsjön i Göteborg på torsdagskvällen. Det var en taxi som krockade med en personbil. Taxin kom åkande på Januarigatan och stannade innan den skulle svänga ut på Ljusårsvägen. Taxichauffören kunde inte upptäcka några bilar och började svänga. Då smäller det. En personbil rände i hög fart in i sidan på taxin. Personbilen gick i två delar och föraren fördes svårt skadad till Sahlgrenska sjukhuset. En kvinnlig passagerare i taxin blev svårt chockad och fick också föras till sjukhus. Hur olyckan gick till är ännu inte klarlagt".
Rekordet i osmaklig journalistik står GPs sportjournalist för: " Ett par dagar tidigare totalkraschade en annan 19-åring i en så kallad sportbil i en rondell upp mot Kortedala, där enda orsaken var förarens farlighet -- finns han kvar i tillåtelsen att köra bil?"

 Det går någon dag och mitt medvetande återvänder. Jag ringer till Tandläkarhögskolan och får tid omgående. Jag har varit där och fått min tandprotes iordningställd av tandläkare under utbildning. Men då flickan, som skall fixa ny protes, får se mitt svullna ansikte, klarar hon inte av att åtgärda detta. Hennes lärare på skolan fick ta hand om mig. Även min son, som då var 6 år, förfärades av mitt utseende. Han har berättat för mig många år senare, att han trodde att jag var en utom-jording på besök i Bergsjön. Bilolyckan hände den 22 oktober 1970 kl 18.55. 
På sjukhuset fick jag läsa om bilolyckan och kunde konstatera, att tidningarnas beskrivning av olyckan inte stämde med verkligheten. Det hade inte alls gått till så, som tidningarna beskrev händelsen. Mitt sista minne från olyckan är, hur jag vrider på huvudet till höger och kan konstatera att jag kom undan den svarta taxibilen. Därefter slogs mitt medvetande bort av smällen och jag har inget minne av vad som hände. Vittnen berättade att de såg mig krypa ut från vraket, reste mig, sade några ord och föll ihop på vägen. Då hade de båda bildelarna av min MG snurrat och rutschat framåt i bilens färdriktning ett antal metrar. På polisens skiss av lyckan ser man hur solskyddet och bilens vindruta ligger kvar på vägbanan. 
Då jag blev utskriven och kom hem till Bergsjön, blev min första uppgift att åka till Gamla Tuvevägen. Där hittade jag min trasiga bil och kunde fotografera skadorna. för att säkerställa bevisen på min oskuld av olyckan. Bilderna visar tydligt att MG-bilen blev påkörd av taxibilen. Taxibilen träffade min bil strax bakom höger bakhjul med sådan kraft att min bil flög in i vägräcket, där den klövs i två delar. Bilens vänstersida, strax bakom framsätet, låg klistrat i bilens baksäte.
Då är vi framme vid den stora frågan: Hur kunde en Förste Poliskommisarie så grovt åsidosätta sitt rättesnöre, att vara det goda föredömet för allmänheten? Att förfalska bevis för att skydda sig själv, är knappast något för en polisman att konstruera! Är det för mycket begärt att en polisman skall hålla sig till sanningen? Även de poliser som deltog i utredningen, kan inte frias från skuld. Bilens skador visar med all tydlighet hur olyckan gick till. Därvidlag visar även journalisterna på allvarliga brister i sin rapportering. Om jag som MG-bilens förare hade omkommit, då hade poliskommisarien klarat sig. 
Vid rättegången infann jag mig utan försvarsadvokat. Jag ansåg mig helt oskyldig till olyckan. Det är nu 45 år sedan olyckan inträffade och om denna situation uppstått i dag, då skulle jag ha kämpat med näbbar och klor för att bli helt frikänd! 
Jag saknar i mina handlingar, domslutet och vet inte hur rätten dömde. Om det går att i efterhand få del av domslutet, då vill jag försöka få klarhet. Men min gissning är att vi blev båda dömda skyldiga till olyckan. Jag gör min gissning utifrån följande: 
Mål nr B 367/71 - Åklagarmyndigheten i Göteborg 
Undertecknad, Ragnar Blomqvist hemställer vördsamt om att Tingsrätten beslutar att .......x........ersätter mig för följande kostnader i samband med kollisionen den 22 okt 1970. Förlorad arbetsinkomst 2 200:- Avgår ersättning från försäkringskassan 1 095:- ------------------------------------------------------------------------------------------------ Återstår 1 105:- Läkarbesök 14:- Kemtvätt 15:- Självrisk å vagnskadegaranti 500:- Stilleståndsersättning 150:- Ersättning för sveda och värk 450:- ----------------------------------------------------------------------------------------------- Summa kronor 2 234:- Ersättningen utbetalades till 50 %
Enligt ovanstående är det rimligt att anta att vi blev dömda lika skyldiga, jag för att ha kört för fort och poliskommisarien för vållande till olycka. Då jag nekade till anklagelsen måste domstolen ha dömt efter vittnenas utsago. Men hur trovärdiga är dessa vittnen under rådande omständigheter? Om jag höll rätt hastighet, är ju taxibilens förare ensam skyldig till olyckan eftersom han körde på mig. Han hade ju väjningsplikt före infarten i rondellen! Hur trovärdig är en domstol i alla lägen? I fallet med droskchauffören lyckades domaren halvera hans skuld, till förfång för min del! I rättvisans namn skall tilläggas, att de flesta poliser och domare håller sig inom lagens råmärken!
Fortsättningsblad till STÄMNING blad 2 (Jag saknar blad 1) Diarienr E 64362-71 
VÅRDSLÖSHET I TRAFIK
22.10.1970 omkring klockan 18.55 inträffade i Gäråsmotet i Göteborg en kollision mellan en personbil som av Blomqvist fördes västerut i rondellen och en personbil som av --------X--------- fördes söderut i rondellen vid Januarigatans anslutning. Såväl Blomqvist som ---------X---------- färdades vid tillfället ovarsamt. Blomqvist genom att hålla för hög hastighet och -------X----------- genom att brista i uppmärksamhet, varigenom att icke förmådde lämna Blomqvists fordon påbjudet företräde.
Lagrum 1 § 1 st trafikbrottslagen (1951 ; 649
Bevisning
Vittnesförhör med droskchauffören Allan Axman, Toltorpsgatan 57, 431 39 Mölndal, angående dennes iakttagelser vid tillfället.