Mina första får, från vänster 07, 12, 09 ock 08, min fina fyrklöver av tackor

STALL STENBÄCKENS FÅRAVEL 

TACK!

Tack alla som tryckt på gilla-knappen! Intressant att få följa Willfreds framtid och inte minst hans avelsbedömning. Mina får har status M3 i MAEDI-VISNA programmet och med i Gård och Djurhälsan, samt Elitlamm-Avel-Mini. Ett tack till uppfödaren av dessa får för att grunden var lagt vid köpet. Det är så mycket lättare då.

 FÖRSTA LAMMNINGSDAGEN 

I går em, på påskens sista dag hände det! Två söta lamm såg dagens ljus för första dagen, snöfritt, soligt och varmt! Ingela Axelsson på Nedre fick se dom först och ringde mig. Jag hade gett upp hoppet! Men allt är inte frid och fröjd: Tackan vill inte veta av den minsta av lammen som jag tror föddes sist. Så nu har jag blivit lammskötare på gamla dar. Vi får se hur det slutar!

 När lammen kommer!
Måndagen annandag påsk, kom den svarta tackan fram med två lamm. Måndag 4 april, en vecka senare var vädret disigt och grått, med 10 gr pluss. Även om jag väntade lamm, måste jag till Hagfors för ombesiktning av bilen. En passande dag med tanke på vädret, om nu lammen var på väg!
Klockan var runt 14.00 och jag tittade in i hästarnas tidigare utebox, som mina får fått ärva som utebox. Då jag öppnar dörren, ser jag tvillingtackan till den tacka som lammade förra måndagen. Även hon hade sällskap av två lamm. Det blev ingen resa till Hagfors, lammen fick företräde! 
Tackan och hennes lamm fick komma in i stallboxen och de små lammen hittade spenarna och fick något av den viktiga råmjölken. Men även denna tacka var förstföderska och stressades av lammen, ovan som hon var av att föda. Hon vägrade att släppa till spenarna och även hon började knuffa bort sina små. Jag såg framför mig vad som hände en vecka tidigare.
Jag hittade en täckesgjord, som jag knöt om halsen på tackan, greppade med den ena handen och höll tackan stilla, Hon fann sig i denna behandling och blev snällt stående och de små liven fick komma fram och dia sin mamma. Men jag fick stanna i boxen, vågade inte lämna tackan, då hon gjorde utfall mot de små och jag måste skydda dem. Varannan timme höll jag fast tackan och de små fick sin mat. Under tiden kom lammen till mig där jag halvlåg i boxen. Lammen tyckte tydligen att jag var ett tryggare ställe att ty sig till.

 Tiden gick och efter halv fyra på morgonen var lammen hos sin mamma och letade efter spenarna, hittade dessa och de fick dia i fred. Mamman hade lugnat sig och hon började acceptera båda de små liven. Jag insåg att jag behövde vila och lämnade dem och gick in och somnade. Då jag vaknade, gick jag ut och tittade till dem och allt var lugnt. Denna tacka hade givit mig två små tacklamm, lika stora båda, den ena svart och den andra med bruna inslag. Willfred, som jag berättat om tidigare, har växt och blivit en kämpe på en vecka, lika tung som båda de senaste lammen tillsammans.

När lammet tystnar
Tack för visat intresse! Nu blev det inte som vi hade önskat, men jag blev en erfarenhet rikare. Det lilla lammet blev bara lite över ett dygn gammalt men hittade en plats i mitt hjärta. Mamman uppfattade det lilla lammet som en inkräktare och handlade därefter. Mamman med sina närmare 50 kg rusade emot lammet som vägde lite över 3 kg och nitade lammet mot boxväggen. Jag misstänker inre skador och mot kvällningen den andra dagen blev lammet fort sämre. Lammet fanns då inne i mitt kök, eftersom jag hade tröttnat på boxen.
Lammet somnade lungt och stilla och dansar nu omkring på de gröna ängarna. Jag tror att födelsen och döden är två sidor av livet och båda dessa sidor är nödvändiga i naturens ordning. För det lilla lammet kom döden som en befriare, bort från smärtan och själv blev jag bönhörd, eftersom jag inte ville att lammet skulle lida mer.

Onsdagen den 6 april

Hej, orkar Ni med en runda till i Lammstallet? De kommer tätt nu de små liven.
Men som med de två första lammningarna kom även denna tredje tacka igång vid 14.00 tiden och som tidigare blev det även denna gång två lamm! Lika märkligt torde det vara att även dessa två var lika i färgen, omöjliga att skilja från de övriga. Jag hittade denna tacka i uteboxen tillsammans med ett lamm och de fick komma in i stallboxen.. Skönt tänkte jag, men efter en halvtimme kom ett lamm till och allt upprepades som tidigare.
Även denna tacka ville inte veta av mer än en unge. Jag fick binda tackan i ett rep för att få lite andrum. Men nu är hon fri och verkar fatta att friheten har ett pris. Men mammans mobbing av det lilla lammet har också ett pris. Det mobbade lammet lägger sig att vila långt från en hårdhänt mamma, medan mammans favorit ligger vid hennes fötter. Känns detta igen från vår värld?
Men allt verkar fungera och jag har all anledning att vara nöjd. Fyra tacklamm och en duktig bagge. Kan man begära så mycket mera av årsgamla tackor som lammar för första gången? Sedan har jag ytterligare en tacka kvar som ännu inte lammat.

 ETT ÅR HAR GÅTT

I dag är sista dagen på mitt första år som fårägare. Den 21 nov fick jag hem fyra fina tackor och i början på april lammade de. Tre tackor gav mig sex lamm, varav en dog andra dagen. Men jag var nöjd med resultatet. Tre tacklamm och två bagglamm. Bagglammen döpte jag till Willfred och Påål. Willfred har jag kastrerat medan Påål får bli avelsbagge, En lugn och harmonisk bagge. Jag delade gruppen för tre månader sedan. Willfred och Påål tillsammans med tre av de äldre tackorna i en grupp. I den andra gruppen blev det tre tacklamm från i år tillsammans med mamman till Påål, som även har en syster i denna grupp.

 

I dag hände något speciellt. Då jag kom ut fick jag se Påål och tackan i den andra gruppen  stå på var sin sida av stängslet. Min första tanke var att tackan var brunstig och att det var därför som Påål var i hennes närhet  De andra fåren i Pååls flock hade gått ned på åkern där de betade.

 

Då jag kom ned till Påål och tackan. tittade jag på hennes öronnr. och fick klart för mig att Påål stod och pratade med sin mamma, som han nu kommit tillräckligt nära för att kunna känna igen. Jag ser detta som ett bevis på att fåren har känslor för varandra  och även minnet verkar fungera.
 

 APRIL 2017

Den 4 april började det nya lammningsåret på bästa sätt! Då jag kom ut till fårstallet, hade tacka med individnr 8 lammat. Det blev ett lamm, svart med mycket vitt på huvudet.

Två veckor senare var det Sjuans tur att lamma. Men tackan ville inte veta av mer än ett lamm och jag fick ta med det ena lammet till huset, där det blev flaskmatning. Men inga problem, lammet tog nappen och sög  i sig lammnäringen och växte till en fin krabat.

En vecka senare var det tolvans tur. Denna tacka fick inget lamm förra året, men nu blev det 2 stycken. Verkade lite klena och hade svårt med sugreflexerna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är den här, den härliga lamningstiden. Från nyår fram till i början av maj kommer det att födas ungefär 180 lamm här på Högagärde. Vi mjukstartar året med en tidig lamningsomgång med ett tjugotal tackor. Sedan blir det lite lugnare i februari och mars och i april väntar så den riktiga babyboomen.

Fåråret börjar egentligen på hösten. Redan då lägger man grunden för nästa års resultat. God omvårdnad under dräktigheten och rätt bagge till rätt tackor är den bästa start du kan ge dina lamm. Så kommer sommaren, sedan hösten och lammen växer och blir stora. Det blir dags att välja ut vilka som ska gå till liv och vilka som ska gå till slakt och rätt var det är så är det dags för baggsläpp igen. Så rullar det på, årstid efter årstid, år efter år. Det kanske låter enformig men inget kan vara mer spännande. Det ger en ordning och ett slags lugn i tillvaron, även om det blir väldigt arbetsamt i perioder. Man lever nära naturen och nära livet men också nära döden. Varje årstid har sin charm och sina utmaningar. Lika skönt som det är att få ut alla djuren på bete på försommaren är det att få in dem igen innan vintern.

Av alla härliga årstider är våren och lamningstiden ändå den bästa tiden på året. Maken säger att jag är så lycklig då. Jag hade nästan inte tänkt på det själv förrän han sa det, men så är det, jag blir lycklig av lamm. Det är som om sorger och motgångar inte riktigt biter på mig då. Visst känns det hårt om djur blir sjuka eller dör, lammen är svaga eller tackan inte vill ha sina lamm, men det positiva överväger ändå alltid. När man ser alla pigga små lamm som leker, äter och mår bra hamnar fokus där istället. Naturens under sker mitt inne i vårt fårhus och jag är ödmjukt tacksam över att få vara med.

Den allra första tiden är mycket viktig. En tacka som håller på att lamma älskar allt som är litet blött och vingligt. Om lammet är hennes eget eller någon annans saknar helt betydelse just då. Hennes instinkt är att slicka det torrt och se till att det reser sig och får mat fort. När hon slickar lammet får det hennes doft och de lär sig att känna igen varandra på lukten, lätet och även till utseendet. Egentligen handlar det om bekräftelse, svar och gensvar. Anknytningen är klar och nu vet hon bestämt vilka lamm som är hennes. Nåde det lamm som försöker äta på fel tacka och stackars det lamm som ingen bryr sig om. Föds det ett tacklamm kan banden mellan mor och dotter vara hela livet. Är oturen framme finns det förstås ett och annat som kan gå fel under lamningen men för det mesta klarar tackorna allt helt själva. Min uppgift som herde blir först och främst att se till att tackan och hennes lamm får vara för sig själva den första tiden. Det innebär en eller ett par dagar i en egen box tills man har ser att allting fungerar. När lammen så smått börjar hoppa och skutta inne i boxen vet man att allt står rätt till. Då är det hög tid att märka lammen med öronmärken, registrera lamningen och släppa ut den nya lilla familjen i flocken. Lammlyckan är total.

Elisabeth Fungby Jonsson

Fåraherde på Högagärde Fårgård i Bodafors 

Charlotta Löfgren 

Jag var och hälsade på världens bästa Jenny i helgen. Jag hann vara i Värmland i ungefär 12 timmar innan jag fick se baksidan av en rovdjurspolitik som är fullständigt förkastlig i min mening. Vi vaknade upp på söndagen till beskedet om att gårdens får hade haft vargbesök på morgonen. En varg var synlig inne bland fåren men skrämdes snabbt bort. Dom uppjagade stackars tackorna med sina lamm flyttades till en ny hage och vi började leta igenom den ca 10 hektar stora betesmarken där attacken skett. 8 döda lamm och tackor hittade vi, och två skadade lamm med panik i blicken och blod som rann från diverse ställen på deras stackars kroppar.

Vi befann oss på en vacker betesmark invid en sjö mitt i skogsbygderna i Värmland. En yta som tack vare fåren är väldigt levande och innehar stora biologiska värden knutna till det faktum att marken hålls öppen och betas regelbundet. Vet du att en traditionell betesmark hyser en enastående rikedom på olika arter av växter och insekter? Inga andra växtsamhällen på jorden är lika artrika om man jämför och räknar antalet arter per kvadratmeter. Allt tack vare att det går djur där och betar. En nedlagd betesmark är redan till efterföljande säsong fattigare på arter än vad den varit året innan. Det tar inte många år innan den är helt igenvuxen. Betesdjur behövs och är jätteviktiga i landskapet!

Det är så enormt stora arealer på landsbygden idag, särskilt i glesbygdsområden som detta, som växer igen för att bönderna inte längre finns kvar, att vara bonde i glesbygd som detta är ingen dans på rosor. Det är ingen kategori av yrkesgrupper som ökar direkt, det beror givetvis på många faktorer, men vargen är definitivt en av dom. Den är ett stort hot mot de få men tappra lantbrukare och hobbybönder som fortfarande finns kvar i mellansverige. ”Sätt upp ordentligt stängsel” säger folk och tror att problemet är löst. 

Det är inte så lätt! För det första så är det verkligen ingen garanti mot att man är skyddad från angrepp, det finns flera exempel på det, för det andra så är det enorma kostnader för den enskilda djurägaren att sätta upp detta stängsel och det kräver stort underhåll för att det ska fungera. Ni klagar över att klippa gräsmattan på några hundra kvadratmeter nån gång i veckan under sommaren. Testa att gå kilometer efter kilometer och trimma gräs under eltrådarna runt betesmarkerna i princip hela sommaren innan ni öppnar munnen, när du kommit till änden så är det bara att börja om igen. Det finns ingen kalkyl som går ihop för varken underhållet eller uppförandet av dessa stängsel.

Många som har en fårpopulation har det som hobby vid sidan av sitt ordinarie jobb, ofta som ett sätt att hålla markerna öppna i ”obygden” som alla flytt men gärna besöker under semestern för då vill man ut ”på landet” och låta barnen klappa lamm och kossor (lycka till med att ta er in till lammen genom el-stängslet förresten) och plocka blommor i hagmarkerna (som snart inte finns kvar). Dessa små fårflockar gör så oerhört mycket för landskapet där dom finns. Snacka om att vi är otacksamma mot dom när vi så till den milda grad ska skydda och ÖKA en population av världens vanligaste rovdjur på en så liten yta som det är tal om här. För ner i södra Sverige kan dom inte vara, då blir stockholmarna oroliga. Och i renbetesland kan dom naturligtvis inte heller hållas. Så stackars Örebro, Dalsland, Värmland, Gävleborg, Västmanland och Dalarna får ta hand om det som betongbiologerna innanför tullarna så gärna vill ha ute ”på landet”.

Det är fan inte lätt att välja att bosätta sig någon annanstans än i städerna nu för tiden, då är man verkligen utlämnad åt sitt öde och helt styrd av beslut som fattas långt över ens huvud, ofta av människor som aldrig satt sin fot utanför asfaltskanten. Rovdjurspolitiken är ett strålande exempel på detta. Snacka om en sorglig historia och vilket nederlag för vår vackra svenska landsbygd som vi verkligen gör allt för att ta död på verkar det som.

ENSAMHET

 LAMMNING 2017

Hej igen! Måste komma med en lammraport från fårstallet. Även i år blev det fem fina lamm. Pappan är förra årets lammbagge. Duktigt av Påål som 'är hans namn. Han fick betäcka förrförra årets tackor med undantag av Nian som var hans mamma. Tolvan, som var tom förra året, blev havande med två lamm. Åttan fick ett lamm i år. Sjuan och Tolvan två lamm vardera.
Även i år var det problem med bortstötning från mammans sida. Det blev två flasklamm, som fick börja inne hos mig i badrummet. Nu är de uite med flocken och de blev väl mottagna av de övriga tre lammen- Tur var det, för det är jobbigt att vara fårmammans ställföreträdare!

 https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10154865090112862&set=p.10154865090112862&type=

Tryck på länken ovan och förhoppningsvis kanske Du Du får se bilden!

En talande bild om ensamhet: men allt är relativt. Jag minns denna dag, en av de första då mitt yngsta flaskbarn blev utplacerad i fårhagen. Detta hände på morgonen, men då jag senare tittade till fåren saknade jag det lilla lammet. Jag kollade upp hela hagen och lockade på lammet, utan att få någon respons. På morgonen såg jag en räv som slank ut från hagen och då jag inte hittade mitt lamm, trodde jag att räven tagit den. Strax efter lunch, tog jag en promenad på banvallen, som löper utanför fårhagen. Dock utan att se eller upptäcka något. Då jag återvänder och går jämnsides med fårhagen, hör jag mitt lamm, innamför stängslet. Undrar vem av oss som var gladast! Troligen hade lammet somnat och inte observerade mitt sökande tidigare.