De mänskliga rättigheterna

Rasist hit och rasist dit! 
Är inte hela den vita befolkningen rasister? Om inte så har de varit det i förfluten tid. Det hänger samman med tron på den vita rasens överlägsenhet. Då USA befriades från det koloniala förtrycket övertog USA rätten att förtrycka andra. USA hade presidenter som ägde slavar. J F Kennedy och Robert Kennedy offrade sina liv vid upprensningen och kampen för "alla människors lika värde" Rosa Parks och Martin Luther King kämpade också för de mänskliga rättigheterna med livet som insats.


Indianerna lancerade uttrycket "ingen kan äga jorden". Är det där vi
hittar nyckeln, eller förbannelsen som hänger fast vid den vita rasen. Ägandets mardröm som skapar egocentriska människor och formar deras tänkande. Alla krigen som drabbat vår jord är bara ett uttryck för maktbegär och ett uttryck för att visa vem som starkast är.

Ras då det gäller att sortera olika djuslag är väl OK, men att sortera människor är INTE OK! Den sorteringen borde aldrig ha ägt rum. Svagt av FN att inte plocka bort något så inhumant för mänskligheten.
Det var väl rastänkandet som gjorde att USA kunde hylla tesen "alla människors lika värde" samtidigt som USAs presidenter m fl. ägde slavar. 
De svarta i USA var inte godkända som människor förrän en bit in på 1960-talet. Ändringen i synsättet har vi Martin Luther King och Rosa Parks att tacka för och även bröderna Kennedy. På 1960-talet nådde motsättngarna sin kulmen då en svart pojke ville in på de vitas universitet och JF Kennedy fick stifta nya lagar som förbjöd denna form av diskriminering.

I den nyligen utkomna boken Rosas buss (Alvina, 2013) får vi träffa Bens farfar. En man som i stället för triumf känt feghetens skam. För sitt barnbarn vågar han ändå bekänna, långt senare men på plats i den buss där det en gång hände, hur tyst han satt. Hur han var så nedtryckt av tidens strukturella rasism att han först inte beundrade utan fruktade Rosa Parks och det hon gjorde.

 

EN KORT HISTORIK OM 
MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

 

 

Förenta Nationerna (1945)

Femtio nationer träffades i San Francisco 1945 och bildade
 Förenta nationerna för att skydda och främja freden.
Femtio nationer träffades i San Francisco 1945 och bildade Förenta nationerna för att skydda och främja freden.
Andra världskriget hade rasat från 1939 till 1945, och när slutet närmade sig låg städer i Europa och Asien i rykande ruiner. Miljoner människor var döda, ytterligare miljoner var hemlösa eller svalt. Ryska styrkor ryckte fram mot resterna av det tyska motståndet i Tysklands sönderbombade huvudstad Berlin. I Stilla havet slogs soldater från USA:s marinkår fortfarande mot befästa japanska styrkor på öar som Okinawa.

 

I april 1945 möttes delegater från femtio länder i San Francisco, fulla av optimism och hopp. Målsättningen för Förenta Nationernas konferens angående en internationell organisation, var att skapa en internationell sammanslutning i syfte att främja fred och förhindra framtida krig. Organisationens ideal framlades i inledningen till dess föreslagna stadgar: ”Vi, folket i de Förenta Nationerna, är fast beslutna att rädda kommande generationer från krigets gissel, vilket två gånger under vår livstid har bringat mänskligheten outsäglig sorg.”

Stadgarna för den nya organisationen, Förenta Nationerna, trädde i kraft den 24 oktober 1945, ett datum som varje år firas som Förenta Nationernas dag.

Den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (1948)

Den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna har inspirerat till en rad andra lagar och avtal om mänskliga rättigheter över hela världen.
Den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna har inspirerat till en rad andra lagar och avtal om mänskliga rättigheter över hela världen.
År 1948 hade Förenta Nationernas nya kommission för mänskliga rättigheter fångat världens intresse. Under det dynamiska ordförandeskapet av Eleanor Roosevelt – President Franklin Roosevelts änka och själv en människorättsförkämpe och medlem av USA:s FN-delegation – började kommissionen skriva ett utkast till det dokument som kom att bli den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Eleanor Roosevelt, som hade getts äran för att ha inspirerat till denna förklaring, kallade den för hela mänsklighetens internationella Magna Charta. Den antogs av Förenta Nationerna den 10 december 1948.

 

I dess inledning och i artikel 1, kungör stadgan otvetydigt alla människors inneboende rättigheter. ”Ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna har lett till barbariska gärningar, som har upprört mänsklighetens samvete, och skapandet av en värld, där människor skall åtnjuta yttrandefrihet, trosfrihet samt frihet från fruktan och nöd, har kungjorts som människornas högsta strävan ... Alla människor äro födda fria och har lika värde och rättigheter.”

Förenta Nationernas medlemsstater lovade att arbeta tillsammans för att främja de trettio artiklarna om mänskliga rättigheter som, för första gången i historien, hade samlats och kodifierats till ett enda dokument. Följaktligen är många av dessa rättigheter, i olika former, i en del av de demokratiska länders författningslagar idag.

 

MAGNA CHARTA

 

Magna Charta (1215)

Magna Charta, eller ”det
 stora frihetskontraktet”, som undertecknades av Englands kung år 1215, var en vändpunkt för de mänskliga rättigheterna.
Magna Charta, eller ”det stora frihetskontraktet”, som undertecknades av Englands kung år 1215, var en vändpunkt för de mänskliga rättigheterna.

Magna Charta, ”Det stora dokumentet”, var förmodligen det viktigaste av de tidiga influenserna på den omfattande historiska process som ledde till den grundlag som idag är norm inom den engelskspråkiga världen.

 

År 1215, efter det att Kung John av England hade kränkt ett antal gamla lagar och seder enligt vilka England hade styrts, tvingade hans undersåtar honom att signera Magna Charta, där det står vad som senare kom att betraktas som mänskliga rättigheter. Bland dem var kyrkans rättighet att vara fri från inblandning av regeringen, alla fria medborgares rättighet att äga och ärva egendom och att skyddas från orimliga skatter. Det fastställde rätten för änkor som ägde egendom att välja att inte gifta om sig, och fastställde principer för vederbörliga processer och likhet inför lagen. Där fanns även avdelningar som förbjöd mutor och tjänstefel av ämbetsmän.

Magna Charta ansågs allmänt som ett av de viktigaste juridiska dokumenten i utvecklingen av den moderna demokratin, och var vändpunkten i kampen för frihet.

Petition of Right (1628) 

År
 1628 skickade det engelska parlamentet detta utlåtande om medborgerliga friheter till kung Charles I.
År 1628 skickade det engelska parlamentet detta utlåtande om medborgerliga friheter till kung Charles I.

Nästa dokumenterade milstolpe i utvecklingen av mänskliga rättigheter, var ”Petition of Right”, som skapades 1628 av det engelska parlamentet och skickades till Charles I som ett uttryck för medborgerliga friheter. När parlamentet hade vägrat att finansiera kungens impopulära utrikespolitik hade det lett till att hans regering utkrävde lån och inkvarterade trupper i medborgares hem som en ekonomisk åtgärd. Godtycklig arrestering och fängslande för att man motsatt sig dessa policyn hade i parlamentet framkallat en våldsam fientlighet mot Charles och George Villiers, hertigen av Buckingham. Petition of Right, som sir Edward Coke var upphov till, baserades på tidigare lagar och frihetsbrev och hävdade fyra principer: (1) Inga skatter får åläggas utan parlamentets godkännande, (2) Ingen undersåte får fängslas utan att orsaken anges (förnyad bekräftelse av rättigheten att kallas till domstol för förhör), (3) Inga soldater får inkvarteras hos medborgare, och (4) Krigslagar får inte användas i fredstid.

 

EN KORT HISTORIK OM 
MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

 

Förenta staternas oavhängighetsförklaring (1776)

År 1776 skrev Thomas Jefferson den amerikanska
 Oavhängighetsförklaringen.
År 1776 skrev Thomas Jefferson den amerikanska Oavhängighetsförklaringen.

Den 4 juli 1776 godkände Förenta staternas kongress Oavhängighetsförklaringen. Dess främste upphovsman, Thomas Jefferson, skrev förklaringen som en formell förklaring till varför kongressen den 2 juli hade röstat för att förklara sig oavhängig från Storbritannien, mer än ett år efter det att det amerikanska revolutionskriget hade brutit ut, och som en redogörelse som tillkännagav att de tretton amerikanska kolonierna inte längre var en del av det brittiska imperiet. Kongressen utgav Oavhängighetsförklaringen i flera former. Den publicerades först som ett tryckt stort blad och distribuerades vitt och brett och lästes för allmänheten.

Filosofiskt sett betonade förklaringen två teman: individuella rättigheter och rätten till revolution. Dessa idéer anammades allmänt av amerikaner och spreds även internationellt, vilket särskilt påverkade den franska revolutionen.

Förenta staternas författning (1787) och Bill of Rights (1791)

Bill of Rights i den amerikanska konstitutionen skyddar grundläggande friheter för USA:s medborgare.
Bill of Rights i den amerikanska konstitutionen skyddar grundläggande friheter för USA:s medborgare.

Förenta staternas författning skrevs sommaren 1787 i Philadelphia, och är den grundläggande lagen för USA:s federala styrelsesätt och är ett historiskt dokument i västvärlden. Det är den äldsta skrivna nationella författningen i bruk, och definierar de viktigaste organen för en regeringsform och dess rättskipningsområde samt medborgares grundläggande rättigheter.

De första tio tilläggen till författningen – Bill of Rights – började gälla den 15 december 1791, vilket begränsade den federala regeringens makt i USA och skyddade alla medborgares rättigheter samt rättigheterna för dem som bor på eller besöker amerikanskt territorium.

Bill of Rights skyddar yttrandefrihet, religionsfrihet, rätten att inneha och bära vapen, mötesfrihet och frihet att lämna in en petition. Den förbjuder även orimligt genomsökande och gripande, grymma och ovanliga straff och framtvingad bekännelse. Bland de juridiska skydd som Bill of Rights ger förbjuder den kongressen att stifta någon lag som avser etablering av religion och förbjuder den federala regeringen att beröva någon person livet, frihet eller egendom utan vederbörlig laglig process. I federala kriminalfall krävs det åtal av en jury (i USA) för varje brott belagt med dödsstraff, eller varje så kallat avskyvärt brott, vilket borgar för en snabb offentlig rättegång med en opartisk jury i det distrikt där brottet begicks, vilket förhindrar att en person riskerar faran av dubbel rättegång.

EN KORT HISTORIK OM 
MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

 

 

Efter den franska revolutionen 1789, beviljade deklarationen om människans och medborgarens rättigheter särskilda friheter
 från förtryck, som ett ”uttryck för den allmänna viljan”.
Efter den franska revolutionen 1789, beviljade deklarationen om människans och medborgarens rättigheter särskilda friheter från förtryck, som ett ”uttryck för den allmänna viljan”.

Deklarationen om de mänskliga och medborgerliga rättigheterna (1789). År 1789 fick folket i Frankrike till stånd ett avskaffande av den absoluta monarkin och lade grunden till upprättandet av den första franska republiken.

Bara sex veckor efter stormningen av Bastiljen och knappa tre veckor efter att man avskaffat det franska feodalsystemet antogs Förklaringen av människans och medborgarens rättigheter (på franska: Déclaration des droits de l’Homme et du citoyen) av den nationella konstituerande församlingen som det första steget till en skriftlig författning för den franska republiken.

Förklaringen kungör att alla medborgare skall garanteras rättigheter i form av ”frihet, egendom, trygghet och motstånd mot förtryck”. Den hävdar att behovet av lagar härstammar från det faktum att ”... utövandet av varje människas naturliga rättigheter bara har de begränsningar som garanterar att andra medlemmar i samhället åtnjuter samma rättigheter”. Förklaringen betraktar således lagen som ett ”uttryck för den allmänna viljan” vars syfte är att främja denna jämlikhet ifråga om rättigheter och att förbjuda ”enbart sådana aktiviteter som är skadliga för samhället”.

Den första Genève-konventionen (1864)

Det ursprungliga dokumentet från
 den första Genève-konventionen 1864 såg till att sårade soldater.
Det ursprungliga dokumentet från den första Genève-konventionen 1864 såg till att sårade soldater.
Sexton europeiska länder och flera amerikanska stater deltog år 1864 i en konferens i Genève, efter inbjudan av Schweiz federala regering, på initiativ av Genève-kommittén. Den diplomatiska konferensen hade anordnats i syfte att anta en konvention för behandlingen av soldater som sårats i strid.

 

Huvudprinciperna som fastställdes i konventionen och upprätthölls av senare Genève-konventioner stipulerade att man var skyldig att ge vård utan åtskillnad till sårade och sjuka militärer och att man skulle respektera medicinska transporter och utrustning som var märkta med det röda korset på en vit bakgrund.

 

 

Kyros-cylindern (539 f.Kr.)

 

Påbuden Kyros lät utfärda om mänskliga rättigheter var inskrivna i akkadiska språket på en bränd lercylinder.
Påbuden Kyros lät utfärda om mänskliga rättigheter var inskrivna i akkadiska språket på en bränd lercylinder.
Kyros den store, den första kungen av Persien, befriade slavar i Babylon, 539 f.Kr.
Kyros den store, den första kungen av Persien, befriade slavar i Babylon, 539 f.Kr.
Kyros den store, det antika Persiens förste kung och hans arméer erövrade staden Babylon, år 539 f.Kr. Men det var hans nästa handling som utgjorde ett stort framsteg för människan. Han befriade slavarna, förklarade att alla människor hade rätt att välja sin egen religion, och fastslog att alla raser var jämlika. Dessa och andra förordningar dokumenterades på det akkadiska språket med kilskrift, på en cylinder av bränd lera.

 

Detta gamla dokument, som idag är känt som Kyros cylinder, har nu erkänts som världens första dokument om mänskliga rättigheter. Det har översatts till Förenta Nationernas alla sex officiella språk och dess stadgar motsvarar de fyra första artiklarna i den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

Spridningen av mänskliga rättigheter

Från Babylon spred sig idén om mänskliga rättigheter snabbt vidare till Indien, Grekland och så småningom till Rom. Där uppstod begreppet ”naturliga lagar” eftersom man observerade att människor hade en tendens att följa vissa oskrivna lagar under livets gång, och romerska lagar baserade sig på rationella idéer som kunde härledas från sakernas natur.

De dokument som garanterar individuella rättigheter som till exempel Magna Charta (år 1215), Petition of Right (1628), Förenta staternas författning (1787), den Franska förklaringen om människans och medborgarens rättigheter (1789), och USA:s Bill of Rights (1791) är de skrivna föregångarna till många av dagens dokument om mänskliga rättigheter.

 

FN:s tio artiklar

Artikel 1.

Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro utrustade med förnuft och samvete och böra handla gentemot varandra i en anda av broderskap.

Artikel 2.

Envar är berättigad till alla de fri- och rättigheter, som uttalas i denna förklaring, utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt.

Ingen åtskillnad må vidare göras på grund av den politiska, juridiska eller internationella ställning, som intages av det land eller område, till vilket en person hör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.

Artikel 3.

Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

Artikel 4.

Ingen må hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former äro förbjudna.

Artikel 5.

Ingen må utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Artikel 6.

Envar har rätt att allestädes erkännas som person i lagens mening.

Artikel 7.

Alla äro lika inför lagen och äro utan åtskillnad berättigade till lika skydd från lagens sida. Alla äro berättigade till lika skydd mot varje åtskillnad i strid med denna förklaring och mot varje framkallande av sådan åtskillnad.

Artikel 8.

Envar har rätt till verksam hjälp från sitt lands behöriga domstolar mot handlingar, som kränka de grundläggande rättigheter, vilka tillkomma honom genom lag eller författning.

Artikel 9.

Ingen må godtyckligt anhållas, fängslas eller landsförvisas.

Artikel 10.

Envar är under full likställighet berättigad till rättvis och offentlig rannsakning inför oavhängig och opartisk domstol vid fastställandet av såväl hans rättigheter och skyldigheter som varje anklagelse mot honom för brott.

Världen sviker

 

FOTO: MARTIAL TREZZINI

Under torsdagen meddelade Kofi Annan att han lämnar sitt uppdrag som medlare i Syrien.

FN sviker när världen sviker

Utblick

Det cyniska stormaktsspelet kring Syrien, där syrierna får fortsätta slakta varandra med vapen som tillhandahålls av både öst och väst, har gett oss en ny påminnelse om att det fortfarande saknas fungerande regelverk och institutioner för att lösa internationella konflikter.

Uppdelningen i FN är ungefär som under det kalla kriget. Öst står mot väst, och vid behov utnyttjar båda sidor vetorätten för att blockera lösningar som går ens intressen emot.

Just nu är det Ryssland och Kina som motsätter sig varje slags FN-intervention för att stoppa det urskillningslösa dödandet i Syrien. Vid andra tillfällen är det USA som stoppar resolutioner som riktar sig mot Israels ockupation av Västbanken, östra Jerusalem och de syriska Golanhöjderna. En aggression som mer än något annat bidragit till att befästa diktaturerna i Mellanöstern, och som i sig strider mot internationell rätt.

Efter murens fall för 20 år sedan, hoppades många på en ny världsordning. Med det avsågs framför allt att en anda av samförstånd skulle växa fram mellan stormakterna, vilket också skulle stärka FN och andra internationella organ. Så blev det också till en början, med nedrustningsavtal och upprättande av internationella krigsförbrytardomstolen ICC i Haag. Man kunde rentav skymta konturerna av en internationell rättsordning.

Bush den äldre och Bill Clinton gav viktiga bidrag till den processen, men med Bush den yngre och det unilateralt beslutade Irakkriget sprack samförståndsfasaden. Obama har uppgraderat FN:s betydelse i amerikansk utrikespolitik, men USA:s ensamgående fortsätter till exempel när det gäller kriget mot terrorismen, som dessutom till stora delar går på tvärs med folkrätten. Läget har förvärrats av Putins alltmer nationalistiska utrikespolitik, och Kinas rädsla för prejudikat som en dag skulle kunna vändas mot regimens förtryck av minoriteter och andra brott mot de mänskliga rättigheterna.

FN blir vad medlemsländerna gör organisationen till. Om världen sviker FN, blir resultatet att FN sviker världen. FN:s medlingsförsök i Syrien blev en lika snöplig som misslyckad historia. Den stora miljökonferensen i Rio i våras lockade mest diplomater och frivilligorganisationer, och resultatet blev minst sagt magert. Palestinas begäran om medlemskap har fastnat i FN-maskineriet. Det lovvärda försöket att etablera normer för den internationella handeln av konventionella vapen genom ett fördrag (ATT) sprack härom veckan sedan USA dragit sig ur.

USA är den största exportören av krigsmateriel i världen, och frågan är känslig i den amerikanska valkampanjen. Det handlar om jobb, men tyvärr också om rustningsindustrins bidrag till kampanjkassorna. Det talas om nationell säkerhet, men sanningen är att vapenexporten undergräver USA:s säkerhet. Utan det obegränsade inflödet av vapen till Mellanöstern från öst och väst (inklusive Sverige!) skulle läget där inte vara hälften så allvarligt, och tiotusentals människoliv hade sparats.

Men FN är inte den enda fredsbevarande organisation som krisar just nu. EU:s finansiella kollaps har urholkat Europas möjligheter att agera som en tredje kraft i världen. Av EU:s gemensamma utrikespolitik bidde en tumme, eller rättare sagt något tusental sysslolösa EU-tjänstemän. Därför är det ett lovvärt initiativ av Carl Bildt att tillsammans med sina kollegor i Italien, Spanien och Polen initiera ett tankearbete kring hur EU ska förhålla sig till resten av världen. Man saknar bara en socialdemokrat i gruppen. Ville Frankrike inte vara med?