Foto: Pieter Ten Hoopen
 
I helgen avslutades den årliga Dan Andersson-veckan i väst­ra Dalarna. DN följde med beundraren Göran ­Greider till den folkkära ­skaldens barndomstrakt.

Visst var Dan Andersson närvarande i Göran Greiders barndom, liksom hos de flesta svenskar i mogen ålder. Som liten lade han märke till att föräldrarna hemma i Vingåker fick ett drömskt, lätt frånvarande uttryck i blicken när de hörde Dan Anderssons sånger spelas i radion. 
"Dikterna och melodierna gjorde något med dem", skriver Göran Greider i den bok om Dan Andersson han ger ut inom kort, "Det gångna är som en dröm och det närvarande förstår jag icke".

Och senare, när han var tretton eller fjorton och letade fram Bob Dylan-låtar på sin gitarr, kompletterade han gärna sitt spel med lite Dan Andersson. Det var i början av 70-talet, ungefär samtidigt som Hootenanny Singers låg etta på Svenstoppen i ett helt år med "Omkring tiggaren från Luossa".

 

- Det är lätta ackord, det räcker med tre, ­säger han när vi vandrar nedför sluttningen mot Luossastugan i Skattlösberg, en av de viktigaste anhalterna i Dan Andersson-land i västra ­Dalarna.

Hit kom Göran Greider första gången en augustidag 2001 för att hämta Dan Andersson-priset. Han hade varit chefredaktör för Dala-Demokraten i två år och fick priset för att han, likt Dan Andersson skriver "uppkäftigt, samhällskritiskt och med tro på en rättvisare värld", som det hette i motiveringen.

Varje gång han kommer till Luossa grips han av den vackra utsikt över blånande berg man kan se när vädret är bättre än just denna dag - och av platsens vemod. Något har detta att göra med att hans föräldrar vad med vid prisutdelningen:

"De upplevde besöket i Luossastugan som något av en pilgrimsfärd, jag såg det på dem, och de talade om det länge efteråt. Exakt vad som väckte deras smått religiösa känsla är svårt att sätta fingret på. Där fanns känslan av att skalden liksom var en av dem, men kanske är det också så att bilden av den bohemiske Dan Andersson väcker något slags frihetskänsla hos inte minst svensk arbetarklass."

Det är lördag i Dan Andersson-veckan och det är fullt av människor i den lilla stugan, trots att det regnar. Stugvärden Linda Rattfelt sitter vid köksbordet och sjunger och berättar om Dan Andersson, som flyttade in i stugan 1911 och bodde där tillsammans med sina föräldrar från 1912 och några år framåt.

Vi har stött på flera av besökarna tidigare under veckan. I Dan Andersson-museet i Ludvika, inrymt i det rum där författaren började skriva på "Kolarhistorier". På en musik­kväll vid Bränntjärnstorpet långt inne i en skog som en skogsbrand i juni gjort ännu mer magisk. Vid Tuvatorp i Norrbo en förmiddag när prästen och författaren Jörgen Dicander försiktigt talar, spelar och sjunger över det eviga ämnet "Dan Andersson och kärleken".

Nu sjunger Linda Rattfelt vid köksbordet varken "Till min syster", "Jag väntar" eller "Omkring tiggaren från Luossa". Hon väljer en av Dan Anderssons mindre kända och mörkare sånger. Ingen protesterar. Förr eller senare får de ändå höra de verkliga klassikerna.

Vid fönstret inne i Luossastugans kammare står det skrivbord Dan Andersson köpte för trettio kronor när han väl bestämt sig för att bli författare. På väggen hänger ett stort, ganska skrämmande porträtt av skaldens far Adolf Andersson. Göran Greider poserar på en alltför skranglig pinnstol. Senare på dagen ska han inför en fullsatt sal på Brunnsviks folkhögskola berätta om Dan Anderssons djupa beundran för sin far - men också om hans ständiga försök att göra sig fri från honom.

- Fadern var ljus och mild, men samtidigt väldigt auktoritär. Dan tyngdes av fadersarvet, han befann sig på något sätt ständigt i konflikt med fadern. Hela hans författarskap kan beskrivas som ett ständigt fadersuppror som han inte riktigt förmår genomföra.

Var Dan Andersson en bra författare?

- Som poet är han en av de allra största i svensk litteratur. Tio tjugo av hans dikter tillhör de yppersta vi har. Han inspirerades av 1890-talisterna, framför allt Fröding, det sjöng om hans dikter. Hans prosa var klen, även om han själv tyckte att han var bäst som romanförfattare.

Göran Greiders känsla för Dan Andersson återaktiverades när han fick priset, säger han, och han bestämde sig för att skriva en bok om skalden. Vid den tiden hade Dan Andersson åter blivit närvarande i populärkulturen.

Ulf Lundell sjöng "Omkring tiggaren från Luossa" på ett bonusspår på nyutgåvan av "Evangeline" år 2000. Fem år senare kom "Svarta ballader" där Sofia Karlsson med "sin lilla men otroligt nyansrika och lekfulla röst svepte bort mycket damm" från Dan Andersson-sångerna, som Göran Greider skriver i sin bok.

Ungefär samtidigt kom punk­legenden Joakim Thåströms "Om Black Jim", en dikt om den obevekliga, slumpartade döden med utgångspunkt i Dan Anderssons död på ett hotellrum i Klara vid trettiotvå års ålder i september 1920. ("Black Jim" var Dan ­Anderssons signatur när han skrev i Ny Tid och andra tidningar.)
Och förra året gjorde sångaren Dan Viktor Andersson sin namne ännu mer nutida med en rad nytolkningar.

I sin bok betonar Göran Greider starkt Dan Anderssons rötter i finnmarken, vid "det finska".

- De andra och lite senare arbetarförfattarna stack från landsbygden med en stor känsla av befrielse. Det gjorde aldrig Dan Andersson, och det har att göra med att han på något sätt kände sig som en försångare för ett folk eller i varje fall en speciell kultur som han aldrig riktigt kunde bryta upp ifrån. Han blev hängande mitt emellan, han är en gränsmänniska mellan olika kulturer.

Den poetiska titeln på sin bok fann Göran Greider i titeln på en av Dan Anderssons berättelser i samlingen "Det kallas vidskepelse". Titeln "står som en eldskrift över hur han i grunden kunde uppleva sig själv och sin vacklande identitet. --- Det skogsfinska arvet var en vag dröm, liksom synligt bara i månskenet över en ångande myr, och det nu han befann sig i kände han sig heller inte hemma i", skriver Göran Greider.
Ty det fanns en uppbrottsvilja och rastlöshet hos Dan Andersson. Han befann sig ofta på resande fot. Under flera år reste han runt i Sverige som föredragshållare för Godtemplarorden, och under sina sista år tillbringade han ofta en vecka i månaden i Stockholm för att träffa förläggare och författarkolleger.

 

Göran Greider betonar starkt att Stockholm också på andra sätt var Dan Anderssons stad. Han umgicks i ett konstnärskollektiv på Styckjunkargatan, han hade många favoritkrogar i staden, och i Stockholm upplevde han den kanske mest intensiva av sina många kärlekshistorier, den med Märta Larsson som han träffade när han en vinter studerade på Brunnsviks folkhögskola.

Men när Göran Greider i sitt framträdande i Brunnsvik denna lördag kommer in på vad han kallar Romeo och Julia-historien mellan Dan Andersson och Märta Larsson mörknar Dan Anderssons dotter Monika Sedell, som sitter längst bak i salen. Hon är 87 år gammal nu. Hon träffade aldrig sin far, ty hon föddes sex månader efter det att Dan Andersson dog av cyanväteförgiftning på det där hotellrummet på Bryggargatan i Klara i Stockholm. Madrasserna hade rökts mot ohyra men inte vädrats ordentligt.

Nej, hon tycker inte om diskussionerna om Dan Andersson och kärleken.

- Se bara så de fnissar i publiken ...
På kvällen kan de som vallfärdat till årets Dan Andersson-vecka välja att lyssna på Sofia Karlsson i Grängesberg eller Dan Viktor vid en kolmila i skogen långt bortom Gonäs, där Dan Andersson hade sitt sista hem på jorden.

Nästa dag tar Sofia Karlsson emot årets Dan Andersson-pris vid Luossa, och hon sjunger några sånger för de fem hundra personer som kommit. Hon liknar Dan Andersson vid en brunn med djupt och rikt vatten.

- När jag sjunger hans dikter tänker jag aldrig. Jag bara ser ner i den här brunnen och förnimmer vad som finns där.

Född 1888 i Skattlösberg, Grangärde

Född 1888 i Skattlösberg, Grangärde finnmark.
Slutade skolan vid tolv års ålder. Sändes av sin far till Amerika vid 14 års ålder för att rekognoscera familjens eventuella emigration, vilket sonen avrådde.

Skrev bygdebrev och kåserier i lokaltidningar, ombudsman i Godtemplarorden 1912.

Läste vid Brunnsviks folkhögskola 1914–15.
Debuterade med "Kolarhistorier" 1914.

Övriga verk i urval: "Kolvaktarens visor" (1915), "Svarta ballader" (1917), romanen "David Ramms arv" (1919).

Dan Andersson översatte verk av Charles Baudelaire och Rudyard Kipling.

Död 1920 av cyanväteförgiftning på ett hotellrum i Stockholm.