Hittat på Facebook men källan saknas

1 – Övergivning

Ensamhet är den värsta fienden för personer som upplevde övergivning som barn. Personer som är rädda för ensamhet löper större risk att överge sina partners och deras projekt på ett tidigt stadium på grund av rädsla för att vara den som blir övergiven. Personer med dessa rädslor kan tänka saker såsom ”Jag lämnar dig innan du lämnar mig”, ”ingen stödjer mig, och jag är inte beredd att stödja någon annan”, ”om du går kommer du inte komma tillbaka”…

Personer som har upplevt övergivning i sin barndom måste arbeta med sin rädsla för ensamhet, sin rädsla för att bli bortstötta och sina osynliga barriärer mot fysisk kontakt.

Sår som orsakas av övergivning är inte enkla att fixa, men när läkeprocessen väl har börjat upplever personer med dessa rädslor ofta drastiska förbättringar: deras rädsla för ensamhet försvinner och ersätts av en positiv och hoppfull inre dialog.

2 – Bortstötning

Detta är ett väldigt djupt sår och kan utöka vår känsla av bortstötning inombords; känslan av bortstötning influerar alltså våra tankar och känslor.

Många faktorer kan influera denna rädslas uppkomst, såsom bortstötning från föräldrar, familj eller vänner. Den kan generera fler tankar om bortstötning, av att inte vara önskvärd och att vara värdelös.

Alla som lider av denna smärtsamma känsla känner att de inte förtjänar närhet och förståelse, och de isolerar sig själva i sina tomma innandömen, rädda för att stötas bort. De som har stötts bort som barn tenderar att bli flyktiga vuxna. Därför måste de arbeta med sina inre rädslor och situationer som ger dem ångest.

Om detta är fallet för dig inkluderar steg mot läkning att lära sig ta risker och ta beslut själv. Det kommer störa dig mindre och mindre varje gång någon glider bort, och du kommer inte ta det personligt om någon glömmer bort dig för en sekund.

3 – Förödmjukelse

Personer som kontinuerligt förödmjukades som barn tror att andra personer kritiserar och inte gillar dem. Föräldrar fostrar denna rädsla hos sina barn genom att säga att de är ”dåliga” eller att de är för klumpiga eller tunga. De kan också tala om deras problem inför andra. Alla dessa saker förstör ett barns självkänsla.

Denna rädsla leder ofta till att man utvecklar en beroende personlighet. Vuxna som förödmjukades som barn kan även utveckla en tyrannisk och självisk försvarsmekanism, och de tenderar även att förödmjuka andra som en skyddande sköld.

Alla som lider av denna typ av upplevelse måste arbeta på sin självständighet och frihet, sina prioriteringar och hur man bättre förstår andras behov och rädslor.

Barn

4 – Förräderi

När ett barn blir förrått, huvudsakligen av en förälder som inte håller sitt löfte, skapar detta brist på tillit till andra. Denna tendens av misstro kan omvandlas till avund och andra negativa känslor eftersom man kan känna att man inte förtjänar vad som lovades och vad andra har.

De som förråtts som barn kan växa upp till att bli kontrollerande personer som måste få allt precis som de vill. De kommer troligen känna behovet av att utöva viss kontroll över andra, vilket de ofta rättfärdigar som en del av en stark karaktär.

Dessa personer tenderar att bekräfta sina misstag genom sitt beteende. De måste arbeta på tålamod, tolerans och kunskap, och de måste lära sig att vara ensamma och hur man delegerar ansvar.

5 – Orättvisa

Denna rädsla kommer från miljöer där de huvudsakliga vårdnadshavarna är kalla och auktoritära. Under barndomen kan överdrivna krav som pressar ens gränser producera känslor av ineffektivitet och värdelöshet, vilket fortskrider i vuxen ålder.

En direkt beteendekonsekvens av orättvisa är stelhet, och dessa personer försöker generellt vara väldigt effektiva och anskaffa mycket makt. En fanatism för ordning och perfektion utvecklas också såväl som en oförmåga att ta beslut med säkerhet.

Folk som drabbades av orättvisa under barndomen måste jobba med att sänka sina nivåer av misstro och mental stelhet för att bli flexiblare och tillåta sig själva att lita på andra.

Att vara medveten om och känna igen dessa fem sår i själen, som kan påverka vårt välmående, hälsa och kapacitet att utvecklas som människor, möjliggör för oss att börja läka dem.

Gränslandet

Sven Lindblom‎ till Gränslandet

Det finns ett ordspråk som säger: ENSAM ÄR STARK. 
Det borde vara: ENSAM BLIR SJUK.
Många undersökningar visar att det som mest skadar människans hälsotillstånd är ensamhet och att känna sig otillräcklig. Det ger betydligt fler och allvarliga skador än felaktig kost och miljö.
Forskare från Brigham University drog slutsatsen att isolering är lika farligt som att röka femton cigaretter om dagen eller att vara alkoholist. 
För de som känner sig ensamma och socialt isolerade är sannolikheten att dö i sjukdomar två till tre gånger så hög som för dem som har kontakt med andra människor.
Självupptagenhet är farligt för hälsan. 
Forskningen visar att ju flitigare man använder jag-ord som jag, mig, min, mitt eller mina i sitt dagliga tal, desto mer ökar risken att dö i hjärtinfarkt.
Att känna sig underlägsen är också hälsovådligt. Sämst mår man om man hamnar i skuggan av sina närmaste vänner.
Att vara medlem i en betydelsefull grupp; att finna gemenskap och betyda något kan vara livsviktigt för besvikna människor. 
Sådan grupper skapades av Stalin och Hitler.
Skrämmande att se att gruppen blev så viktig för medlemmarna att de kunde blunda för de fruktansvärda illdåd som gruppen utförde. 
Samma sak händer i dag i terroristgrupper som IS.
Robert D. Putnam skrev: ”om man inte tillhör någon grupp, men bestämmer sig för att gå med i någon, så halverar man risken att dö under det kommande året”.
Kanske gör Facebook och Gränslandet lite nytta.

Frida Franzén

Psykisk ohälsa, utmattning, ångest, depression - det fucking suger! Du ser så frisk ut när du går där och pratar med en människa en solig dag, du har fönat håre...t, sminkat dig och du går runt som om ingenting har hänt. Inte en enda människa kan se hur jävla sjuk du är. Hur mycket ångest som finns inom dig, hur mycket sorg du bara vill ska försvinna. Du känner dig så sjuk så att du bara vill skrika ut din ångest i kudden på kvällen, så att du gråter tills du har varken tårar eller snor kvar och allting är så svart så att du bara inte kan blicka framåt. När du mår så jävla dåligt så att du inte kan prata med någon, du vill bara vara ensam, du vill bara försvinna. Du vill inte och du orkar inte mer.

Att säga till en person i det här läget att ”det är lugnt, det löser sig”, ”allting blir bra till slut”, ”var bara positiv”, ”äh det är bara lite ångest, släpp det”, det är som att slå ett hårt jävla knytnävsslag i ansiktet på personen i fråga. Gånger tusen ungefär. Personen i fråga vet inte ens hur den ska överleva denna timme och du pratar om att allting kommer bli bra, längre fram, i framtiden? Längre fram finns inte för en så sjuk person. Läs på. Var ödmjuk och sluta ta en god hälsa för given. Ställ dig frågan hur du hade reagerat om din flickvän, pojkvän, mamma, pappa, syster, bror eller din bästa vän bara skulle försvinna. För att den inte orkat mer. Psykisk ohälsa tar över tusen liv bara i Sverige per år. Varför pratar vi inte mer om det? Visste ni att psykisk ohälsa står för flest antal sjukskrivningar i hela vårt avlånga land? Och ändå drar vi oss för att prata om det?

Om din vän, mamma eller farfar får cancer. Då kommer du stå där vid den personens sida till 100%. Gör du detsamma vid psykisk ohälsa?

Jag vill inte provocera. Jag vill bara att du ska tänka, få en tankeställare och fundera kring psykisk ohälsa en stund. Det är inte vita rockar, mentalsjukhus och en dålig skräckfilm. Det är någonting som drabbar flera stycken i din omgivning, i din familj eller vänskapskrets, på din arbetsplats, från din gamla högstadieklass. Det kan drabba vem. som. helst. Punkt. #vågaprata #aldrigensam

Dela gärna och låt oss prata mer om det här, våga! Det kan rädda liv. Ditt liv eller någon annans.