ETT LIV I HÄLSANS TECKEN
Här kommer en berättelse som kan synas övermodig, men även en gammal man kan övervinna svårigheter. Här en berättelse med cancern som sällskap.


CANCER
Min egen cancerresa! Tillägnad min bror och hans familj.
I dag får Ni följa mig på en resa in i cancerns värld. En resa som kan väcka olustbetonade känslor. Cancer, en vålnad som stiger upp från de dolda djupen. Jag har levat ett långt liv, utan att behöva fundera på var, när eller hur? Min familj har också varit ovanligt förskonade från tragedier, något att vara tacksam för.
För min del började min resa nyåret 1999, då jag besökte min bror som låg på Torsby sjukhus, nyopererad för cancer i tarmkanalen. Jag minns hur främmande jag kände mig och hur svårt det var att hitta de rätta orden, för vad säger man då cancern slagit till utan förvarning. Min bror piggnade till och fick lämna sjukhuset och allt återgick till det normala. MEN, sjukhuset glömde, eller om deras rutiner är så dåliga att de därför struntade i att kalla till efterkontroll. Cancern slog till på nytt, denna gång i levern. Då den upptäcktes var det försent. Behandling med strålning och cellgifter sattes in, men till ingen nytta och min bror tynade bort tills allt var slut.


Min egen resa börjar sista helgen i maj 2006. Vi var på Hagforsbanan och tränade Jahnita, som varit mycket duktig denna maj månad. Då vi tränat färdigt och skulle lämna banan, befann jag mig i den doserade norra kurvan och där slog jag runt med sulkyn. Jag träffades av sulkyn och några revben knäcktes. Mitt medvetande försvann och jag var hjälplös.
Men min stalltjej ringde efter ambulans och snälla människor tog rätt på Jahnita, som fick sig några extra träningsvarv med en trasig sulky efter sig. Då ambulansen kom efter cirka 20 min, återfick jag medvetandet och kunde prata med ambulanssköterskan.
Ambulanspersonalen tog hand om mig och det bar det iväg till Torsby sjukhus. Läkarna konstaterade att jag hade hjärtflimmer, som orsakat en propp i hjärnan. Jag berättar detta för att visa hur viktigt det är, att cancern upptäcks så tidigt som möjligt och för min del känns det som att mina änglar kom till min hjälp. Då hjärtflimmer blev konstaterad fick jag trombyl, som är en blodförtunnande medicin och som skall förhindra blodpropp. I min sjukjournal från VC i Hagfors kan jag läsa att vid ett besök på VC den 14 juli 2004, uppmättes min hjärtfrekvens till 48 slag per min. med regelbunden rytm. Läkaren konstaterad att jag var frisk som en tjugoåring! Men tyvärr tog jag med mig stressen från tiden i Göteborg till Stenbäcken och detta var mindre lyckat. Efter olyckan på travbanan vid kontroll den 20 juni 2006, var hjärtfrekvensen uppe i 80 slag i min. med oregelbunden rytm och förmaksflimmer.
Senare under sommaren upptäckte jag blod i avföringen, men cancer är inte det första man vill tänka på. Blod i avföringen kan man få av hemoröjder och från magsår. Jag tog kontakt med sjukvården, men allt tar sin tid. Jag var otålig och ville att något skulle hända. En fredag åkte jag till Centrallasarettet i Karlstad, betalade min patientavgift och slog mig ned i väntrummet. Då kommer en överläkare ut till mig och spänner ögonen i mig och säger: " Du ser så frisk ut så Du kan inte ha cancer. Du skall inte tro att Du kan sitta här och ta upp platser för dom som är sjuka". Han har kanske rätt på en punkt: Att det är fel att kalla cancern för sjukdom. Jag vill likna den vid en sticka i foten. Du är inte sjuk om du har fått en sticka i foten, men om stickan orsakar inflammation och blodförgiftning, då är Du ändå illa ute. Så är det även med cancern, det är den fortsatta behandligen som är viktig och livsavgörande. Men det viktigaste av allt, att cancern blir upptäckt i tid. Men åter till överläkaren: Mitt besök var inte dikterat av någon önskan att vara till besvär, eller att stjäla en plats från någon annan. Jag ville bara ta ansvar för mitt eget liv och rädda det som räddas kan! Jag fick remiss så småningom och blev röntgad på Torsby Sjukhus. Då visade detta att jag hade tumör i tjocktarmen och att operation var nödvändig.
En vårdag i slutet av mars 2007, infann jag mig på kirurgmottagningen på Karlstads Lasarett. Jag blev opererad sent på eftermiddagen och uppvakningen skedde sent på kvällen. Jag var lite yr dan efter och jag hade lite svårt att hitta tillbaka till mitt rum, men redan på eftermiddagen var jag uppe och gick utanför sjukhusområdet. Min dotter Bibbi var med och höll ett vakande öga på mig. Det var en lyckad operation utan bestående men. Min läkare i Karlstad var noga med den efterföljande kontrollen och jag fick återigen en remis för en ny röntgenundersökning c:a 6 mån efter operationen. Då visade det sig att jag hade cancer i urinblåsan. I juli 2008 avlägsnades denna tumör. En ny röntgenundersökning visade att jag hade fått cancer i levern.
På Karlstads Lasarett fick jag träffa en ung och duktig läkare, som rekommenderade operativt ingrepp på Univesitetsjukhuset i Uppsala. Levern har förmågan att efter operation växa till och återställa funktionen på nytt. Hon sände remissen till Uppsala. Den kvinliga läkaren hade semester efter jul och in i januari, men hon tyckte att jag skulle hålla koll, så att allt blev som det skulle. Då ingen kallelse kom, ringde jag till Karlstad och pratade med en sjuksköterska. Hon visste inte mycket, men hon gjorde en koll och hittade kallelsen i den semestrande läkarens brevlåda, där den blivit liggande. Brevet från Uppsala visade att en professor rekommenderade cellgift, som behandligsmetod för min lever. Sjuksystern fick veta att jag vägrade den behandlingen och att vi skall följa den kvinliga läkarens rekommendation. Jag hade min brors sjukdomshistoria allt för nära inpå mig för att acceptera annan behandling. Jag fick som jag ville och jag fick ganska omgående en kallelse för operation på Uppsala Universitetssjukhus och den 19 januari 2009 utfördes operationen, även denna gång med lyckat resultat.
Varför har jag då överlevt dessa tre cancerattacker? Svaret måste vara att min cancer blev upptäckt i tid, tack vare vurpan på travbanan och att jag fick den livsnödvändiga efterföljande kontrollen av min sjukdomsbild. Därför kära läsare, var noga med att kolla att Ni inte har hamnat under cancerns plåga. Om Ni väntar tills Ni får obehag av cancern då är Ni absolut för sent ute. Ett bajsprov kan räcka att kolla om cancern florerar i tarmkanalen. Blodprov kan också utvisa cancerförekomst. Bäst är naturligtvis en röntgenundersökning, men tyvärr handlar det då om större kostnader. Faktum kvarstår att många människoliv skulle räddas, om samhället ställde upp med röntgenutrustning för alla. Men vi lever tyvärr i ett samhälle, som hellre offrar människor än att låta medborgarna kollektivt undersöka sin sjukdomsstatus och på så vis rädda sina liv. Det finns gott om miljarder i vårt samhälle men tyvärr har de hamnat på fel ställe, där de inte gör någon större samhällsnytta. Det skulle kanske vara samhällsnyttigt att stämpla dessa penningsamlare och i stället ära alla de människor som sätter en ära i att göra allt för samhällets bästa. Det är ju samhället som är vår moder och vi borde alla hjälpas åt att tjäna henne till gagn för oss alla.
1 okt 2009.
I dag var jag till Karlstads Lasarett och fick svar på mina röntgenplåtar. För första gången blev svaret till min fördel.
Tack, jag skall försöka! Konstigt att jag inte kände någon lättnad: Är det Stockholmscyndromet som spökar? Ni som minns Norrmalmstorgsdramat: Man blir kär i sin plågoande! Kan det vara så? Troligen, det förklarar också varför så många kvinnor låter sig förnedras och bli slagna.
RÅDA 09 10 03
JAHNITA
Det blev inget av med skrivandet om canser som jag signalerade om i lördags. Detsamma var det kanske; det finns roligare saker att skriva om, som exempelvis Jahnita som har kommit tillbaka till Stenbäcken. Efter hemkomsten fick hon vila en mån, innan jag började träna henne.
Innan jag lånade ut henne var det hon som höll mig igång. Dagar då jag inte sulkytränade henne, tömkörde jag henne. Bra för Jahnita men troligen lika bra för mig. Jag har en skogsslinga på andra sidan 62an, som troligen mäter dryga 3 km. och som vi avverkade på en halvtimma.
Denna vinter har varit både lång och svår och min fysiska träning blev lidande. En canseroperation i lungan gjorde sitt till, att min kondition blev allt sämre. Då våren kom, var promenaden till brevlådan , en sträcka på knappa 100 met. tillräcklig och jag undrade om jag någonsin skulle kunna följa Jahnita på hennes skogsrundor igen. Jag följde med och gick då Elin och Jeanette var här och motionerade Blixten, dels slädpartierna på åkern och senare då snön försvann, på den lilla skogsslingan ovanför gården.
Men den 1 juni tog jag mod till mig, satte grimskaft på Jahnita och satte kurs på den långa skogsrundan som vi tidigare vandrat. Det gick bättre än vad jag hade förväntat mig. Under dessa vandringar skänker jag ibland en tacksamhetens tanke till Bjurbäcken, där jag växte upp under nog så svåra förhållanden, men som jag i dag är tacksam för, därför att där fick jag en grundkondition som jag fortfarande har nytta och glädje av.
Jag är också tacksam över att jag har Jahnita. Även om hon har sprungit färdigt på travbanorna, ( för risken finns ju) är jag ändå tacksam över att äga en så underbar häst. Nu då inte Aniara finns längre, får Jahnita vara ersättare också för henne. Jahnita ger mig motivationen att fortsätta att hålla mig i form. Jag vet också att dessa avstressande skogspromenader är välgörande också för Jahnita. Motionen och kroppsansträngningen hjälper kroppens självläkande krafter och skapar harmoni för både kropp och psyke, både för mig och Jahnita.
Råda 13 juni 2011
http://www.cancer.nu
http;//sydsvenskan.se sök på cancer. Tyst om vanlig cancer av M Hedenbro
Cancervården är ett lotteri S Larse`n
Onsdagen den 29 aug 2012 var jag till Karlstad, Lasarett och fick svar på mina blodprover. Samtliga klart godkända. Frisk som en nötkärna! Men jag blev besviken, då jag gick in på apoteket och bad om stickremsor för kontroll av pH-värdet i urin. Fanns inte. Samma svar på sjukavd. Vad kan det bero på? Billiga i inköp och tar liten plats, hur svårt kan det vara. Nu behöver jag inga för jag har säkert rätt pH-värde, men jag kunde kanske testa mina hästar. Rätta värden är viktigt för människor och djur. Borde vara självklart med denna test även i blodprovet. Då vore blodprovet heltäckande. Varför är det inte så?
Google bekräftar min syn på pH-värdet. "Sjuka människor har ofta ett lågt pH-värde i kroppen. Kroniska tillstånd har svårt att få fäste eller fortlöpa i en kropp med pH-värde över 7. Vid undersökning av cancerpatienter har man bland annat upptäckt, att samtliga hade en sur kroppsvävnad och att ju mer avancerad cancern var desto surare var kroppsvävnaden".
OBS ovanstående ordalydelse på Google; "Vid undersökning av cancerpatienter har man bland annat upptäckt att samtliga hade en sur kroppsvävnad". Då har de missat mig, jag har inte haft möjlighet att kolla, men jag är nog undantaget.
Jag kan inte finna annat än att min friska kropp har räddat mig från cancern elände. OBS; Räddat mig, inte befriat mig från cancern anfall. Jag har haft flera anfall än de flesta, cancer i magsäck, lever, lungor, urinbåsa två gånger och nu en bestående prostatacancer. Jag anser att jag vet vad jag pratar om. Därför är det så otroligt, att inte apoteket i Karlstad och Lasarettet kan skaffa testremsor. Se mitt tidigare inlägg! Jag lyckades få läkaren på vårdcentralen i Hagfors att skriva ut ett protokoll för blodprovet, där även pH-värdet ingick för första gången. Då jag fick provsvar, visade detta att mitt pH-värdet var precis så bra som jag trott hela tiden. 7.38 och det skall ligga mellan 7.38 - 7.42 i blodet. Det är viktigt med rätt pH, därför att cancer och andra svåra sjukdomar trivs i sura miljöer. Det är viktigt med aktiviteter både mentalt och fysiskt. Passiviteten förlamar och skapar sjukdomstillstånd! Se bara på en liten vattendroppe, hur viktigt det är med rörelse även där. Vatten, som stagnerat i en liten pöl eller vattensamling, blir sjukt av syrebrist och går inte att dricka. Viktigt även för vattnet att det blir syresatt och det sker genom vattnets rörelse.
"Gersonkliniken ligger i Mexico på grund av att, som i många andra västerlänska länder, så är det förbjudet att bota cancer i USA. Läkare får endast behandla cancer med kemoterapi, strålning eller operation. Om de väljer att rekommendera något annat betalar de $10 000 i böter, sätts i fängelse och får inte längre praktisera som läkare." Man får rysningar då man läser detta! Läs vidare om cancerbehandling nedan. En viktig faktor för min del var, att då en professor vid Uppsala ville ge min levercancer strålning, vägrade jag och jag fick som jag ville. Enligt citatet ovan är det operation som är mest tillförlitligt. Detta och rätt pH-värde har kanske räddat livet på mig. www.perfecthealth101.net
TANKAR och REFLEXTIONER
Våren 2012. Jag sitter i ett väntrum på Karlstads lasarett. I min hand har jag en veckotidning där jag läser följande: “ Fakta om hjärntrötthet ofta en följd av stroke och kännetecknas av att man blir mycket trött efter en måttlig mental aktivitet. Tröttheten kan komma mycket fort och det blir nästan omöjligt att fortsätta med den aktivitet man påbörjat”
På min hemsida har jag den 1 nov 2009 beskrivit min resa in i cancerns värld. Därför drar jag den inte en gång till, men slutorden den gången är att jag skall kontakta min läkare på Karlstads lasarett för att höra hur det gick på den sista röntgenundersökningen. Den visade att jag hade cancer i ena lungan och jag fick remiss till Thorax i Örebro, ett mycket bra sjukhus: Kunnig personal och rent och städat överallt.
Före Örebro hade jag fått ett återfall av cancer i urinblåsan. I vintras blev jag behandlad i prostatan och då cellprover togs och analyserades visade dessa, att jag bär på cancer i prostatan. Hur länge har jag burit på detta? Vet ej.
Hjärntrötthet, depression eller naturligt åldrande?
Det är nu mer än sex år sedan jag blev opererad för canser första gången. Givetvis finns minnena kvar och även stunder av hjälplöshet. Jag vet inte hur mycket energi jag förlorade efter första cancerresan? Då jag kom till Stenbäcken våren 1999, var jag full av energi och buskar och sly försvann i en rasande fart. Vad händer då man inte orkar lika mycket längre? Är det hjärntrötthet efter stroken, cancern eller en naturlig följd av åldrandet? Kanske en blandning av alla tre sakerna. Ibland är det skönt att stanna upp och tänka efter! Hästarna och djuren på Stenbäcken har varit mitt allt, min drivfjäder som gjort att det rullat vidare. Jahnita och jag har tagit ett gemensamt sabbatsår. Då hösten och vintern kommer är vi igång igen och går mot nya segrar och åkrarnas buskar och sly är nu äntligen nedmejade. Tack för att Ni tagit Er tid och lyssnat!
Optimal hälsa
Prostatacancer En Personlig Upplevelse
www.perfecthealth.101.net
Är man mottaglig för cancer, bör man vara försiktig och inte riskera imunförsvaret. 25 maj 2013, var jag på södra åkern och jobbade med en gräsbrand. Jag minns det väl, därför att tjejen som köpte Lill Killen av mig, ringde från Åmålsbanan och berättade att han klarat kvalloppet.
Det var ju kul, inte minst därför att det blev klirr i kassan, som uppfödare fick jag 10 000 kr. Det som inte var lika kul, var att jag brände mina stortår, då jag ville ha kontroll på brasan. Den vänstra tån, behövde drygt tre månader på sig för att bli något så när normal. En inflamerad tå är inte så bra för imunförsvaret, och då hösten kom, kom även cancern som ett brev på posten.
På ovanstående fick jag svaret: MKT Tufft. Måste vara mycket motiverad och verkligen tro för att klara den.
Jag ser det inte så. Jag vill se möjligheterna och inte det omöjliga. Cancern uppstår då pH-värdet sjunker på grund av ett felaktigt levnadssätt. Något som de flesta av oss drabbas av. Ett bra pH-värde uppstår då man lägger om kostvanor och motionerar, något som vi alla klarar av, bara vi inser värdet av detsamma. Undvik mat från djurriket och gå över till levande föda. Du som är ung, ut och spring i naturen och syresätt dina muskler och hela din kropp.
De tre sista orden har dubbel betydelse: Dels syresätter Du inte bara musklerna utan även kroppen för övrigt, dels helar Du Din kropp. Har man fuskat länge, kan det ta sin lilla tid att återställa kroppen i hälsosamt skick.
Sista veckan har jag klarat min motionsslinga på tre km varje dag, vilket jag tycker är bra med tanke på ålder och hälsa. Dessutom har jag återupptagit levande föda till frukost: Havreflingor och fil eller om filen är slut, skrädmjöl, lingon och mjölk. Naturligtvis utan kokning. Det senare kallas hillo, troligen ett arv från tiden då finnar var bosatta i våra bygder. Då jag tänker tillbaka på min barndom, förstår jag att det var där jag började med hillo. Kosthållningen hemma var väl inte alltid vad den borde vara. Efter militärtjänsten blev det skogskörning en tid och då fanns inte tid för matlagning. Hästen skulle ha sitt på morgonen och det blev hillo för mig, sedan ut i kylan och arbeta och slita. Men man fick gratis motion och kroppen mådde bra.
Av de trettio åren i GBG, minns jag inte mycket av min mathållning, men jag misstänker att jag fuskade rätt mycket, kaffe och smörgås, inte bra alls. Men mitt liv som lokalvårdare och fastighetsskötare gjorde att jag aldrig var stilla, alltid på språng med minst tre extra städjobb. Men min kropp orkade på grund av en tuff uppväxt och arbetet gav syre till min kropp. Sittning framför datorn gjordes bara då fakturorna skulle skrivas, fakturor som genererade pengar till mitt hästställe, som jag skulle köpa och flytta till på ålderns höst!
RÅDA 10 nov 2012
Under aug och sept var jag på Karlstads Lasarett ett flertal gånger för undersökningar, då prostatacancern visade sig mera aktiv och PSA-värdet steg.
Detta resulterade i röntgen av bröst, skelettröntgen samt kontraströntgen. Det visade på en spridning av cancern till skelettet och njurarna och i första skedet trodde läkaren att det var prostatan som var upphovet till spridningen. Jag fick bromsmedicin, Bicalutamide Oriontabletter, som jag tar en varje morgon.
Åter igen har jag sluppit ifrån cellgifter, vilket jag är tacksam för.
På fredag den 18 okt skall jag till Torsby för en ny ultaljudsröntgen. Min läkare är inte säker på om cancer i skelett och njurar kommer från prostatacancern, eller om det är metastaser som tjocktarmscancern givit upphov till.
RÅDA 12 oktober 2013
Åter hemma från Torsby. Läkaren som hanterade ultraljudet ansåg att njurarna såg bättre ut. Det verkar gå åt rätt håll. Jag har snart käkat upp två av de tre askarna med tabletter. Vore önskvärt med en skelettröntgen också, för att se om tabletterna verkar lika bra där. Hoppas att Läkaren Mäkinen hör av sig snart. Till sist en stilla undran: Varför slutar inte cancerläkarna med cellgiftbehandlingen då Bicalutamide Orion-tabletterna tycks göra underverk?
RÅDA 18 okt 2013
Hej! Tänkte uppgradera min cancerhistoria, även om jag börjar bli trött på att ha cancern som sällskap. Men jag kan ju mjuka upp mig med lite positivt till att börja med.
Ni som sett programmet Arga Doktorn på SVT, har fått en liten inblick i hur det kan gå, då Landstingen vägrar att betala för vård på annan ort. I första avsnittet var det Gävleborgs landsting som utmärkte sig negativt och nu senast var det Västra Götalands Landsting och Salgrenska som tvärade. Jag har blivit väl bemött av Värmlands Landsting, som givit mig vård på annan ort i två fall, Uppsala och Örebro. Särskilt värdesätter jag behandlingen på Akademiska i Uppsala, där en överläkare ville behandla mig med cellgifter, vilket jag inte gick med på.
Sjukvård och personligt ansvar.
På nyheterna i går berättade en läkare mycket trovärdigt, att patienternas oro och behov av hälsokontroller är onödiga och att dessa kostnader kan användas mera kostnadseffektivt på annat. Till sin hjälp hade denne läkare en känd reporter som försökskanin. Läkaren menade att risken för upptäckt av sjukdomar t. ex. cancer och diabetes är så liten att den är nästan obefintlig. Detta låter så oseriöst, att jag funderar på om jag bara har drömt. Att en läkare uttalar sig på detta sätt och får göra det utan att han blir tillrättavisad, säger en del om samhället av i dag.
Min erfarenhet är, att man överlever längre om man tar ansvar för sitt liv och kontrollerar sin status.
"Du kanske har missat att läsa på nobelpristagare i medicin 1931, Dr Otto Warburg som bevisat att cancer uppstår precis under syrlig miljö i vår kropp. Hans påstående är att syrlig miljö är ett måste för utveckling av cancer.
Eller inte sett att barnen med astma och allergi som blir besvärsfria efter 3 månaders utsättning av mjölk och mjölkprodukter. Visst finns det inga "studier som stödjer detta", för att det ger inga pengar att forska om det. Men om man vill forska inom läkemedels effekter eller inverkan på kroppen i samband med olika sjukdomar så finns det pengar. Trist att läkemedelsindustrin bekostar över 60% av forskning (endast kring deras intressen), och det är inte precis för att göra oss friska. De tjänar på att vi är sjuka, eller? Jag själv är distriktsläkare med 20 års erfarenhet i vården i Sverige, men har inte blundat på det som händer runt om i världen. Fantastiska kunskaper.
TV 4 kunde ha gjort ett bättre program, man missade att lyfta upp vetenskapen som finns kring pH-balans. Det var inte lyckad att presentera en person som äger ett företag och dessutom gör reklam för det.
Å andra sidan tycker jag att det var bra och vågat att prata om hälsa ur ett annat perspektiv. Är vi inte trötta i Sverige på alla dessa piller och kapslar?? Allt skall fixas, från minsta krämpor till svåra sjukdomar med dessa.
Frågan är om vi blivit friskare "? Av Jaime Leyva
Ny cancerbehandling i Värmland
I fredags godkände Europeiska Kommissionen en ny typ av behandling av prostatacancer som inte kan behandlas med hormoner och som har spridit sig till skelettet. Ett tiotal värmländska män deltar i studien.
Det är egentligen en kontroll av den registrerade studien som ska ge erfarenhet av preparatet, säger Claes Ginman, överläkare vid onkologkliniken vid Centralsjukhuset i Karlstad.
Ovanstående är hämtat från VF- 22 nov. Läs hela art. Den läkare som omnäms är den Claes som jag nämt en gång i mina inlägg. Jag är inte med i undersökningen eftersom mina tabletter är av en annan sort, nämligen Bicalutamide Orion.
FAKTA | Prostatacancer
Varje år får 9 500 män i Sverige diagnosen prostatacancer
Det innebär att ungefär var tionde svensk man någon gång under sitt liv drabbas av prostatacancer
Nio av tio får spridning till skelettet
Var 57:e minut får en man i Sverige prostatacancer
De flesta som drabbas är över 70 år. Det är ovanligt att någon får prostatacancer före 50 års ålder.
I dag finns det cirka 80 000 män i Sverige som har eller har haft prostatacancer enligt uppgifter fån Socialstyrelsen i oktober 2013
Prostatacancer kan behandlas på olika sätt, genom operation, hormonbehandling, strålning och cytostatika
Trots medicinska framgångar är prostatacancer en allvarlig sjukdom. Om den upptäcks sent kan den sprida sig och få svåra konsekvenser. 2 500 män dör årligen i sjukdomen
2016 den 2 februari
På tisdagskvällen låg jag på sängen och tittade på en videofilm. Plötsligt högg det till i vänster ben nedanför knäet! En smärta så intensiv att jag inte kunde röra mig. Släppte efter en stund, men återkom och då jag ställde mig upp sjönk jag ihop av smärta. Smärtan hade tagit över och jag kunde inget göra. Lyckligtvis blev det uppehåll emellanåt och jag kunde andas ut! Jag har fått många smällar under tidens gång, men detta var det värsta som jag upplevt. Kunde inte heller förstå vad smärtan kom ifrån.
Jag har tagit två olika mediciner för prostatacancern och även tabletter för min allergiutlösta snuva. En sort tog slut strax före anfallet. Var det tabletterna som orsakade smärtan? På F-B hittade jag ett inlägg om psykiskt sjuka som blev förstörda av mediciner. Inlägget finns på min Hemsida under LÄSVÄRT! www.stallstenbacken.se Här kommer bara ett litet avsnitt:
Peter Breggin berättar att olika kliniska undersökningar visar att flera psykiatriska droger, bland annat ADHD-droger och bensodiazepiner, orsakar att hjärnan krymper.
"Att sluta med dem kan bli en absolut skräckhistoria. Det kan vara svårare att sluta med dessa droger än att sluta med opium. Det orsakar oerhörd insomnia, ångest, värk och smärtor i kroppen, smärtor i fötterna så starka att man inte kan stå upp."
Oavsett vad ni tycker om min historia, gå in och läs hela artikeln. Jag försäkrar Er att den är läsvärd! Då jag har erfarenhet av psykiska sjukdomar vågar jag anse att den håller måttet.
16 febr 2016
Här en rapport med anknytning till min hälsa. Det har nu gått drygt två veckor sedan jag slutade med medicinen. Min Hösnuva har inte blivit sämre och jag mår bättre idag. I går då jag hämtade den post som ännu inte kommit, fick jag ide`n att gå min 3 km slinga på andra sidan 62an. Jag gick raskt som jag brukade, men tidigare under året har jag sista km blivit som en vandrande robot, som inte kunde stanna och balansen var minimal. För att få stopp på mig fick jag fatta tag i staketet och hålla ett tag tills yrseln släppte. Detta trodde jag berodde på utmattningstillstånd som hade med åldern att göra! Jag är ju 85 år.
Ville kolla om det var en engångsföreteelse, därför gick jag samma sträcka i dag på banvallen, men med samma resultat. Detta tolkar jag som att tablettförgiftningen är på väg att släppa. Varför är alla läkare så fixerade vid tabletter av olika slag?
Detta är ingen överdriven historia, mitt liv är tillräckligt spännande utan att jag behöver överdriva!
Till Dig, Du som har cancer, jag beklagar Din sitts, inte bra alls. Men många är kommentarerna och de flesta säkert bra. Jag har själv 10 års erfarenhet av cancer och mitt bästa råd är: Bekämpa cancern med ett aktivt liv, välj bort allt socker och gärna kött. Bästa maten är hillo. Kolla Ditt pH-värde som skall vara 7.38 - 7 42. Det gör man bäst med ett blodprov. Sticka i urinen ger fel värde. urinen är surare än vad Ditt blod skall vara. Rörelse och frisk luft och ett positivt tänkande hjälper, då syresätter Du Dina muskler och hela Din kropp. Tänk på den lilla vattendroppen, även den måste vara i rörelse: vatten som inte är i rörelse försuras och blir värdelöst.
GERMAN NEW MEDICINE® (GNM)
Det Nya Medicinska Paradigmet
© Av Caroline Markolin, Ph.D., Vancouver, Canada
INTRODUKTION
Den 18 augusti 1978 tog Dr Ryke Geerd Hamer, M.D., som då var chef för invärtesmedicin på onkologkliniken vid Münchens Universitet i Tyskland, emot det chockerande beskedet att hans son Dirk hade blivit skjuten. Dirk dog i december 1978. Några månader senare diagnostiserades Dr. Hamer med testikelcancer. Eftersom han aldrig tidigare varit allvarligt sjuk, anade han omedelbart att utvecklingen av hans cancer kunde vara en direkt effekt av den tragiska förlusten av sin son. Dirks död och hans egen erfarenhet av cancer motiverade Dr. Hamer att undersöka sina cancerpatienters personliga historia. Han fann snart att alla, liksom han själv, hade gått igenom exeptionellt stressfyllda episoder innan cancern utvecklades. Iakttagelsen av ett psyke – kroppssammanhang var inte särskilt överraskande. Talrika studier hade redan visat att cancer och andra sjukdomar ofta föregicks av en traumatisk händelse. Men Dr. Hamer tog sin forskning ett viktigt steg vidare. Genom att följa hypotesen att alla kroppsliga händelser kontrolleras från hjärnan, analyserade han sina patienters röntgenbilder av hjärnan och jämförde dem med deras medicinska journaler. Dr.Hamer upptäckte att varje sjukdom – inte bara cancer – kontrolleras från sitt speciella ställe i hjärnan och är kopplad till en väldigt speciell, identifierbar ”konfliktchock”.
DR GERSON och CANCER
Det finns hjältar och så finns det hjältar
Dr Gerson och cancer
För ett tag sedan fick jag höra talas om doktor Max Gerson. Från början en vanlig läkare från Tyskland, som av en slump upptäckte att det gick att bota turberkulos genom en förändrad kost. Dessa upptäckter gjorde att han blev mycket intresserad av den holistiska synen på läkandet. Under hans levnadstid botade han många patienter från svåra sjukdomar och cancer genom att använda ekologiska juicer samt kaffe lavemang.
Alla hans upptäcker motarbetades starkt av de stora läkemedelsbolagen och han fick ständigt ta emot en massa skit och anklagades som kvacksalvare. När han var klar med sitt manus till boken "A cancer therapy" blev han förgiftad och manuset blev stulet. Han gav inte upp och skrev hela boken på nytt. Denna gång kunde boken publiceras och går nu att köpa på bland annat Amazon. Strax efter publiceringen hittades han dock död, förgiftad av arsenik. Ganska tydligt att "någon" ville dölja hans upptäckter enligt mig.
Bevis på den grymma verkligheten!
Läs och begrunda: Jag valde direkt bort cellgifter och har fått fortsätta att leva i tio långa år tack vare det.
Den 13 augusti 2016

Cellgift är en global multimiljardindustri, närmare bestämt 360 miljarder kronor omsätts per år, om du skulle stapla det i enkronor så skulle det räcka 17 varv runt jorden!
Industrin har inte tillåtit en enda ersättande behandling på 65 år!
Linus-Pauling-text Människor luras att tro att det inte finns någon annan behandling. Detta är fel, det finns många läkare som har gått ut med de verkliga orsakerna till cancer och hur man kan behandla naturligt – utan cellgifternas förödande verkan t ex Dr Christine Horner, Dr Rath, Dr Linus Pauling – dubbel nobilpristagare, Dr Yamomoto, Dr Enby och Dr Simoncini och många, många fler.
Prostatacancer
Jag har tidigare skrivit om en bättre nattvila då blåsan inte längre är lika aktiv. Detta gäller fortfarande. I natt lade jag mig kl nio på kvällen och steg upp kl sju i morse, utan att ha behövt upp en enda gång under natten. Betyder det att cancern är borta i prostatan? Men hur skall man då förklara att PSA-värdet steg inför sista provtagningen?
Jag har under resans gång provat det mesta: Insatt kanyl i blåsan och lösa kanyler som jag fick använda vid tömning av blåsan. Det sista förbrukades i flera hundra under tiden då jag använde mig av dem. Kanylerna var med på mina resor på trav med Jahnita.
Förändringen ser jag som ett resultat av min mathållning och mitt sätt att leva. Tabletterna slutade jag med den 8 febr i år.
Prostatakörteln måste ha minskat, eller kanske har den försvunnit helt. Svaret finns i framtiden.
Har jag övervunnit cancern?
Jag har berättat om att prostatan har låtit min sova bättre om natten. I går kväll lade jag mig kl 21.00 och sov till kl 05.00, men då jag tyckte att det var för tidigt att gå upp, somnade jag om. Vaknade strax efter 07.00 och steg upp. En ny upplevelse, att få ligga still utan avbrott, något som inte skett de senaste tio åren. Det uppenbara är, att det knappast är läkemedelsindustrin förtjänst, då jag avhållit mig från tabletter det senaste halvåret. Det finns stora vinster för sjukvården att inhämta, om sjukvården bara ville kalla befolkningen till regelbundna kontroller av hälsan. Samtidigt påminna om vikten av att leva ett sunt liv och vara rädd om sin hälsa.
Jag misstänker på goda grunder att min prostatas utveckling till det bättre, beror på att jag dagligen förser mig med ett kok av rabarber. Naturligtvis kokar jag rabarber utan socker. Jag har definitivt slutat med allt socker i min livsstil. Även lingonen till mitt hillo äter jag utan socker. Jag lyckades köpa 20 kg frysta lingon, som jag delade upp i burkar och ställde i frysen. Lingon helt utan socker.
Torsdagen den 25 augusti 2016
Bakterien kan orsaka aggressiv prostatacancer
Forskare i Örebro har identifierat en bakterie kallad Propionibacterium acnes som kan vara en sannolik orsak till prostatacancer. Studierna som gjorts visar också ett samband mellan ett förändrat immunförsvar och aggressiv form av prostatacancer.
Patienter som har en kronisk inflammation, en ökad förekomst av bakterier, så kallade Propionibacterium acnes, eller ett förändrat immunförsvar verkar löpa större risk att drabbas av aggressiv prostatacancer. I dag upptäcker man prostatacancer genom ett PSA-prov, alltså ett blodprov. PSA-provet visar hur mycket PSA-protein det finns i blodet men det kan inte avgöra om tumören är malign eller benign, alltså elakartad eller godartad. Detta innebär mycket onödigt lidande för många män då de kan behandlas i onödan efter provtagning av PSA.
Forskare vid Örebro universitet och Universitetssjukhuset i Örebro forskar för att hitta markörer som kan visa vilka män som utvecklar aggressiv prostatacancer och behöver behandling och vilka män som inte behöver behandling i samma utsträckning, eftersom deras tumör inte kommer att ge några besvär. Bakterien som nu upptäckts är ett stort steg framåt till att hitta svaret på denna fråga. Resultatet visar att immunförsvaret har förändrats under prostatacancerutvecklingen och att sjuka män har fler regulatoriska T-celler som är de celler som gynnar en tumörs utveckling.
– Cancertumören lockar till sig regulatoriska T-celler och utsöndrar dessutom substanser som gör att de kan dela sig och bli fler. Det gör att det till slut inte finns några skyddande celler kvar och tumören kan växa utan att bli attackerad.
Kunskapen om kronisk inflammation, bakterier och förändrat immunförsvar kan i framtiden användas för att ta fram nya tester och nya behandlingar.
HEJ
Jag har berättat om hur jag har avvecklat socker från min rabarberkokning, allt för hälsan skull. Inga problem alls!
Nästa steg blev lingon utan socker. Lätt som en plätt!
Suz och jag var till Torfolks Gård i går. Jag köpte då 20 kg frysta lingon i en papperssäck. Väl hemma delades säcken och jag fyllde mina gamla tomma lingonburkar. Fryste in det mesta, men en del hamnade i kylskåpet. Kan man äta lingon utan socker? Ja för min del gick det. Upptinade frysta lingon är lätta att krossa i tallriken. Tillsammans med skrädmjöl och mjölk försvinner surheten och jag fick det perfekta morgonmålet att börja dagen med! Detta är HILLO då det blir som bäst! Blir i fortsättningen min frukost.
Du som är rädd om Din hälsa, spola ned Ditt socker i toaletten, där det hör hemma, eller låt det stanna på hyllorna i affären. Bryt invanda mönster och Du får en bättre hälsa.

Cancer
En uppföljning av min cancerberättelse. För något år sedan fick jag brev från Karolinska. De ville att mina anhöriga skulle låta testa sig, då de ansåg att cancern kunde ha gått i arv. Jag kopierade brevet och skickade till mina anhöriga, som snällt kollade sin status. Men cancer är färskvara. Man får inte vänta för länge mellan kontrollerna, vilket min syster gjorde.
Den 31 aug i år dog min syster 80 år. Hon var med oss i Lekvattnet under midsommar och allt verkade bra. Men i aug insjuknade hon och kom till Lasarettet i Karlstad. Hon hade sjuka njurar och cancer i levern. Läkarna bedömde att hon var för sjuk för att behandlas.
1 sept skulle hon få komma hem, men avled dagen före.
Varför berättar jag detta? Jo jag vill visa hur viktigt det är att ta kommandot över sitt liv och vara aktiv..Enligt mig har cancervården stått och stampat på samma ställe under de tio år som jag haft cancern som sällskap.

 Ett förtydligande om cancer

Cancer malign lika med elakartad cancer som ger spridning (metastaser)

 Cancer belign är godartad cancer utan spridning.


pH-balans. Bakgrund:
Grundaren till pH-balans, Kurt Sandvik hade tills han var runt 45 år en mängd relativt vanliga obalanser i kroppen, såsom migrän, allergier, ryggskott med mera. Men det mest påfrestande var hans psoriasis och psoriasis artrit som med åren bara blev värre och värre – trots att han var en flitig gäst inom sjukvården. 1987 upptäckte Kurt att han förmodligen var försurad och började då att med olika sorters kalk försöka bas göra sig för att se vad som skulle hända om han ändrade på pH-värdet i kroppen. Inom ett par månader blev han av med psoriasisen på huden och inom två år var också artriten borta.
https://www.youtube.com/watch?v=l6t9wthHVP0
Kurts kroppsliga förändring ledde till att människor runt honom förstås blev intresserade och också ville prova. Det intresse för det viktiga pH-värdet och naturens läkedom, som väckts både hos Kurt själv och hos släkt och vänner ledde så småningom till att han 1989 startade pH-balans. Redan på 60-talet hade Kurt blivit bekant med bland annat syra-/basbalansen och nässlans goda egenskaper, men nu såg han till att förkovra sig inom en mängd olika hälsoområden såsom homeopati, ört lära, anatomi och näringslära. Utifrån detta, men kanske till största delen utifrån sin egen erfarenhet, det vill säga genom att äta sig igenom den ena kalkblandningen efter den andra, skapades så pH-kalk® – en kalcium-/magnesium-karbonat i perfekt balans för att bas göra kroppen på ett både naturligt och skonsamt sätt – helt på kroppens egna villkor.
Nyhetsmorgon: Slipp krämpor med en basisk kropp - TV4
Sara Karlsson från pH-balans AB talar om varför vi behöver äta kalk för att må bättre. För mer information om pH-kalk gå till www.phbalans.se
Nyhetsmorgon Slipp krämpor med en basisk kropp - TV4
Sara Karlsson från pH-balans AB talar om varför vi behöver äta kalk för att må bättre. För mer information om pH-kalk gå till www.phbalans.se.
YOUTUBE.COM
DAGENS SJUKVÅRD
Kan jag lita på sjukvården?
4 mars, 2016 lars bern Hälsa
Jag har nu läst ut professorn Peter C. Götzsches mastiga bok Dödliga Mediciner och Organiserad Brottslighet. Den är faktaspäckad och tungläst men borde vara ett måste läsa för alla ansvarskännande läkare och alla som jobbar med sjukvård och politik. Boken är en skrämmande väldokumenterad sågning av en genomkorrumperad sjukvårdsbransch från Big Pharma till granskande myndigheter, sjukhus och hela läkarkåren. Ingen går fri från sitt ansvar.
Hälso- och sjukvårdens andel av BNP har sedan 1950 stigit från 3% till idag nästan 10%. Framåt 2030 beräknas andelen öka till 12% av BNP. Utvecklingen är likartad över hela västvärlden. Vad har vi då fått ut av denna kraftigt ökande satsning?
Sedan år 1980 har en metabol pandemi dragit fram över hela världen och idag har ca. 30% av världens befolkning begynnande tecken på metabol sjuklighet – övervikt. Det hela började i västvärldens skolsjukvårds hemland USA. Fetman bland amerikanska 60 åriga män steg från 3% år 1890 till över 50% idag. Förekomsten av diabetes i USA var 1880 en på 50.000 och är nu på väg mot 1 av 3. I början av 1900-talet utvecklade en på 20 cancer, det ökade till 1 på 10 fram till 1970 och är idag 1 på 3. Mellan åren 1990 till 2010 ökade dödsfallen i Alzheimer med 500 % i USA. Resten av västvärlden följer tätt efter med en likartad utveckling. Uppgången börjar nu även sätta skrämmande spår bland utvecklingsländerna.
Under de senaste hundra åren har medellivslängden ökat, främst till följd av att sjukvården lyckats bekämpa infektionssjukdomar som tidigare tog väldigt många liv i tidig ålder. Läkarvetenskapen har även gjort stora framsteg inom kirurgin vilket starkt bidragit till ett längre liv. Den utvecklingen kan komma att brytas de närmaste åren genom en snabb utveckling av multiresistens och avsaknad av fungerande antibiotika. T.ex. var TBC en vanlig dödsorsak som kunde bekämpas med antibiotika. Den infektionssjukdomen är nu på väg tillbaka i Sverige till följd av massinvandringen från länder där man genom missbruk av antibiotika utvecklat multiresistent TBC.
Kostnaderna för kemiska läkemedelspreparat skenar, främst tack vare livstidsmedicineringen av symptomen på den metabola sjukligheten och medicinering av icke-sjukdomar som normalförhöjda kolesterolnivåer. Detta är en starkt bidragande orsak till de snabbt stigande sjukvårdskostnaderna. Samma kemiska preparat medför en skenande sjuklighet till följd av biverkningar och interaktioner orsakade av övermedicinering. Denna av branschen själv orsakade sjuklighet har idag seglat upp som den tredje vanligaste dödsorsaken, något som Götzsches visar med ett antal skrämmande exempel.
När jag studerar siffror över utvecklingen slås jag av det märkliga faktum att sjukligheten ökar trots att branschen ständigt berömmer sig om alla framsteg man gör. Det är något som inte stämmer helt enkelt. När jag påtalar detta för folk inom den här branschen så viftar man undan denna iakttagelse med att vi hela tiden blir äldre och att vi då blir så mycket sjukare. Problemet är bara att de demografiska förändringarna inte kan förklara mer än en mindre del av den här alarmerande utvecklingen. Och om den medicinska vetenskapen verkligen hade gått nämnvärt framåt, då borde vi ju mer än väl kunnat kompensera för stigande medelålder.
Vi måste inse att den moderna skolsjukvården som till mycket stor del styrs och finansieras av läkemedelsindustrin, direkt och indirekt, är på väg in i en återvändsgränd. Man är helt enkelt på helt fel väg och kommer att tappa kontrollen över utvecklingen inom några få decennier om man inte ändrar inriktning totalt. Ni som jobbar med sjukvård måste inse att ni är på väg att misslyckas!
Jag vet att allt fler inom läkarkåren börjar inse att den egna branschen är på fel väg, men alldeles för många kör vidare i de gamla hjulspåren. Jag talar av egen erfarenhet efter 25 år som stamkund inom dagens skolmedicin.
Senare tids hälsodebatt och ett antal nya forskningsprojekt visar att lösningen på problemet ligger i att veva tillbaka filmen till den tid i början av 1900-talet när man tog ett helhetsgrepp på hälsofrågorna. Vi måste börja söka lösningar genom att återgå till en kost som människan är byggd för och vi måste återigen börja söka bot mot våra sjukdomar ute i naturen i stället för på Big Pharmas kemiska laboratorier. De senares inflytande över läkarutbildningen och forskningen måste brytas HELT!
Återigen talar jag av egen erfarenhet. Hälsoproblem som jag brottats med genom konsultation av rader av skolmedicinmän i 24 år, har ingen kunnat hjälpa mig med och några har förvärrat problemen. Jag har fått tackla dem helt själv med kost och naturpreparat som skolmedicinarna sannolikt skulle fnysa åt och kalla kvacksalveri. Det enda inom sjukvården som jag idag vågar lita på är kirurgin, men det gäller då att hamna hos någon som inte har tummen mitt i handen. Jag har stött på både och.
Götzsches bok är en mycket alarmerande väckarklocka och han anger en rad åtgärder som krävs för att bryta den katastrofala utvecklingen. Om du jobbar inom branschen, är sjuk eller tror att du någon gång kommer att bli sjuk läs den!
Efter läsningen ställde jag mig själv frågan om jag någonsin mer vågar ha förtroende för en medicinman? När ni läst boken kommer ni att ställa samma fråga?
______
Rapport från Stenbacken! I går var jag i Karlstad hos ögonläkaren kl 09.15. För tidigt för Sjukbusslinjen, men det ordnade sig. Fick plats bokad på Värmlandstrafik och på Busstationen i Karlstad väntade en taxi för vidare transport. Ögonläkaren lovade mig OP mot grå starr inom ett par mån.
Men på hemvägen hände något oväntat och jag tycker mig höra Berits röst i mitt öra " Sånt händer bara dej far"! Jag satt längst bak i Sjuklinjebussen hem. Mycket folk från Karlstad och uppåt. Imma på rutorna och frost. Försökte lokalisera mig för att inte missa min hållplats och infart hem. Försökte ta på mig min ryggsäck som bråkade med mig. Med den på ryggen klev jag framåt i bussen och konstaterade att jag hade missat Myrakorset och även mina brevlådor och hållplats Stenbäcken, där jag stigit på bussen på morgonen. Väl framme hos chauffören frågade han om jag flyttat från Stenbäcken. Han kände igen mig från tidigare resor, det har ju blivit några under årens lopp. Nu berättar han att en taxi står och väntar på mig på Råda Rasta för vidare hemfärd. Jag fick åka hem till trappan och slapp gå de fem km från RÅDA. Tro mig snälla, för detta är faktiskt sant hur otroligt det än låter. Jag måste ligga bra till hos de högre makterna, eller finns någon med en bättre förklaring?

Ragnar Blomqvist den 15 december 2016 kl 13:46
Hej! Måste berätta om min upplevelse på åkern, nu då Sven Lindblom berättar allt som påverkar vår hälsa och livsstil.
Då jag slutade med trav tog jag fåren till mig som ersättare, något som jag inte ångrar. De följer mig troget närhelst jag visar mig i deras närhet. Bilden visar ett dike som jag rensat från rötter och sly. Diket ligger i anslutning till södra åkern och då jag gått dit har fåren följt mig och stannat som mitt sällskap.
Diket på bilden är nästen 200 meter långt. Tidigare har jag inte klarat mer än några meter utan att få ont i ryggen. Jag har inte klarat av att gå böjd. Nu har jag gjort detta i höst utan att känna av det minsta av smärta. Något som jag har svårt att fatta. Om jag berättar att jag är född -31 och har brottats med cancer de sista tio åren, så blir väl inte min historia trovärdigare? Men snälla tro mig, för det är sant det jag återger.
Här en kommentar på mitt dikesgrävande, då fåren följde mig
Andrea Gustavsson:
"Så min tanke är följande; tänk om dina får läkte dig genom att bara vara. Du i ditt arbete med diket var då i ett tillåtande tillstånd, som i meditation, och deras vibrationer kunde höja dina och läka dina smärtor.
Du tillät deras kärlek/vibrationer att penetrera hela dig, utan motstånd, och således läkte de dig."
Jag tror att Andrea har rätt! Här kommer ett försök till annalys: Jag hade beställt dikesgrävning med maskin och började planera och fällde en hel del träd som stod i vägen. Då maskinen var upptagen och jag trivdes i fårens sällskap, började jag gäva upp det dike som inte sett en spade på de sista minst 20 åren. Jag kunde gå in i arbetet " i ett tillåtande tillstånd, som i meditation," utan krav på prestation, då jag visste att hjälpen skulle komma från dikesmaskinen. I detta vilande tillstånd, kunde jag arbeta oberörd och lägga meter till meter i ett lugnt och avslappnat arbetstillstånd tills diket var klart.
Kommentera gärna!


På väg till södra åkern, fåren följer
Vad var orsaken till detta oväntade resultat?
Svårt att svara på, tror att någon annan kan svara bättre än jag. Men min känsla är att jag är omgiven av positiva vibrationer som stärker mig i min vardag. Det märkliga är att inte ens trötthetskänslan tog över. Visst är det en märklig upplevelse.
Vi får aldrig veta, men hade detta hänt utan mina får som sällskap? Jag tvivlar!
Tack Danny Vikander, jag tror att jag förstår! "men vi förändras ständigt efter omgivningen", men i denna förändring har vi ett eget val, frihet att välja? Men hur förklarar man att min rygg plötsligt kunde arbeta böjd i flera dagar, något som jag aldrig kunnat tidigare. Det var orsaken till att jag valde att arbeta i timmerskogen med häst då jag var ung, i stället för att vara ihopkrupen vid träroten för att såga ned träden. Med rak rygg tålde jag att lyfta de tunga stockarna på timmerkälken ock köra vidare . Det var då Sven Lindblom visade bilden på ryggraden som jag kom in på dikesgrävningen. Jag tror ändå att det var min kärlek till mina goa får och deras sällskap som hjälpte mig! Vårt ömsesidiga kärleksförhållande gav mig krafter som jag aldrig anat!
Årets höjdpunkt
Det kan vara på sin plats att bokföra förra årets trevligaste upplevelser. För min del är valet lätt: Upplevelsen på södra åkern tillsammand med mina får, där dikningen blev en ny upplevelse på livets stig. Det torde vara få förunnat att få uppleva något liknande med tanke på min ålder.
Men det var inte bara dikesgrävningen som skapade guldkant på tillvaron. Även den respons som min berättelse fick, inte minst i Gränslandet, fick mina tankar att vibrera positivt.
Ett stort TACK till alla som var vänliga att kommentera min berättelse och på så vis gav extra bäring till min berättelse!
Jag önskar ALLA mina VÄNNER på Facebook en god fortsättning på år 2017!

En bild på far och hästen Kari från tidigt trettiotal. En unik bild på ett timmerlass, som hör en förfluten tid till! Timmerlastbilarna har tagit över de långa transporterna och maskinerna har förändrat skogsnäringen.

FÖRSTA LAMMNINGSDAGEN
I går em, på påskens sista dag hände det! Två söta lamm såg dagens ljus för första dagen, snöfritt, soligt och varmt! Ingela Axelsson på Nedre fick se dom först och ringde mig. Jag hade gett upp hoppet! Men allt är inte frid och fröjd: Tackan vill inte veta av den minsta av lammen som jag tror föddes sist. Så nu har jag blivit lammskötare på gamla dar. Vi får se hur det slutar!
När lammet tystnar
Tack för visat intresse! Nu blev det inte som vi hade önskat, men jag blev en erfarenhet rikare. Det lilla lammet blev bara lite över ett dygn gammalt men hittade en plats i mitt hjärta. Mamman uppfattade det lilla lammet som en inkräktare och handlade därefter. Mamman med sina närmare 50 kg rusade emot lammet som vägde lite över 3 kg och nitade lammet mot boxväggen. Jag misstänker inre skador och mot kvällningen den andra dagen blev lammet fort sämre. Lammet fanns då inne i mitt kök, eftersom jag hade tröttnat på boxen.
Lammet somnade lungt och stilla och dansar nu omkring på de gröna ängarna. Jag tror att födelsen och döden är två sidor av livet och båda dessa sidor är nödvändiga i naturens ordning. För det lilla lammet kom döden som en befriare, bort från smärtan och själv blev jag bönhörd, eftersom jag inte ville att lammet skulle lida mer.
Visst Berit har jag ett lamm kvar som skuttar och far med all nödvändig livsglädje! Underbart att se! Jag önskar att jag kunde lägga upp en filmsnutt och visa. Då det lammet är ett bagge-lamm, så har jag döpt honom till Willfred, vackert eller hur? Tänk tanken med ett bindestreck mitt i namnet!
När lammen kommer!
Måndagen annandag påsk, kom den svarta tackan fram med två lamm. Måndag 4 april, en vecka senare var vädret disigt och grått, med 10 gr pluss. Även om jag väntade lamm, måste jag till Hagfors för ombesiktning av bilen. En passande dag med tanke på vädret, om nu lammen var på väg!
Klockan var runt 14.00 och jag tittade in i hästarnas tidigare utebox, som mina får fått ärva som utebox. Då jag öppnar dörren, ser jag tvillingtackan till den tacka som lammade förra måndagen. Även hon hade sällskap av två lamm. Det blev ingen resa till Hagfors, lammen fick företräde!
Tackan och hennes lamm fick komma in i stallboxen och de små lammen hittade spenarna och fick något av den viktiga råmjölken. Men även denna tacka var förstföderska och stressades av lammen, ovan som hon var av att föda. Hon vägrade att släppa till spenarna och även hon började knuffa bort sina små. Jag såg framför mig vad som hände en vecka tidigare.
Jag hittade en täckesgjord, som jag knöt om halsen på tackan, greppade med den ena handen och höll tackan stilla, Hon fann sig i denna behandling och blev snällt stående och de små liven fick komma fram och dia sin mamma. Men jag fick stanna i boxen, vågade inte lämna tackan, då hon gjorde utfall mot de små och jag måste skydda dem. Varannan timme höll jag fast tackan och de små fick sin mat. Under tiden kom lammen till mig där jag halvlåg i boxen. Lammen tyckte tydligen att jag var ett tryggare ställe att ty sig till.
Tiden gick och efter halv fyra på morgonen var lammen hos sin mamma och letade efter spenarna, hittade dessa och de fick dia i fred. Mamman hade lugnat sig och hon började acceptera båda de små liven. Jag insåg att jag behövde vila och lämnade dem och gick in och somnade. Då jag vaknade, gick jag ut och tittade till dem och allt var lugnt. Denna tacka hade givit mig två små tacklamm, lika stora båda och helt bruna i färgen. Willfred, som jag berättat om tidigare, har växt och blivit en kämpe på en vecka, lika tung som båda de senaste lammen tillsammans.
Onsdagen den 6 april
Hej, orkar Ni med en runda till i Lammstallet? De kommer tätt nu de små liven.
Men som med de två första lammningarna kom även denna tredje tacka igång vid 14.00 tiden och som tidigare blev det även denna gång två lamm! Lika märkligt torde det vara att även dessa två var lika i färgen, omöjliga att skilja från de övriga. Jag hittade denna tacka i uteboxen tillsammans med ett lamm och de fick komma in i stallboxen. Skönt tänkte jag, men efter en halvtimme kom ett lamm till och allt upprepades som tidigare.
Även denna tacka ville inte veta av mer än en unge. Jag fick binda tackan i ett rep för att få lite andrum. Men nu är hon fri och verkar fatta att friheten har ett pris. Men mammans mobbing av det lilla lammet har också ett pris. Det mobbade lammet lägger sig att vila långt från en hårdhänt mamma, medan mammans favorit ligger vid hennes fötter. Känns detta igen från vår värld?
Men allt verkar fungera och jag har all anledning att vara nöjd. Tre tacklamm och två duktiga baggar. Kan man begära så mycket mera av årsgamla tackor som lammar för första gången?
ETT ÅR HAR GÅTT
I dag är sista dagen på mitt första år som fårägare. Den 21 nov fick jag hem fyra fina tackor och i början på april lammade de. Tre tackor gav mig sex lamm, varav en dog andra dagen. Men jag var nöjd med resultatet. Tre tacklamm och två bagglamm. Bagglammen döpte jag till Willfred och Påål. Willfred har jag kastrerat medan Påål får bli avelsbagge, En lugn och harmonisk bagge. Jag delade gruppen för tre månader sedan. Willfred och Påål tillsammans med tre av de äldre tackorna i en grupp. I den andra gruppen blev det tre tacklamm från i år tillsammans med mamman till Påål, som även har en syster i denna grupp.
I dag hände något speciellt. Då jag kom ut fick jag se Påål och en tacka i den andra gruppen stå på var sin sida av stängslet. Min första tanke var att tackan var brunstig och att det var därför som Påål var i hennes närhet. De andra fåren i Pååls flock hade gått ned på åkern där de betade.
Då jag kom ned till Påål och tackan, tittade jag på hennes öronnr. och fick klart för mig att Påål stod och pratade med sin mamma, som han nu kommit tillräckligt nära för att kunna känna igen. Jag ser detta som ett bevis på att fåren har känslor för varandra och även minnet verkar fungera.
Rapport från Stenbäcken
Tyvärr fastnade Willfred och bröt loss sitt ena horn och skalet lossnade. Hans horn innanför skalet är kvar.
Han fick vara inne med sin mamma några dygn medan såret läkte. Han hade ont av flugorna som drog sig till bloddoften. Nu vet jag hur det låter då en bagge gråter.
I morron kommer veterinären och kastrerar Willfred. Tänkte behålla honom som avelsbagge, men har ändrat mig. Det dröjde i semestertiden att få hit en veterinär och jag beslöt mig för att Påål får bli avelsbagge i stället. Med Willfred kastrerad så får de två vara varandras sällskap då de måste vara skilda från tackorna.
Vid kastreringen visade det sig att Willfred bara hade en fullgod testikel. Ändringen blev således lyckad!

BILOLYCKAN: EN UPPDATERING
FÖRORD, DRAKEN PÅ MIN STIG
Mannen från de stora skogarna kom in från kylan och berättade om sitt långa liv. Svarta demoner från barndomen förmörkade hans liv och en våldsam drake i en polismans förklädnad försökte mosa honom, då polismannen körde våldsamt fort in i en rondell, utan att lämna påbjudet företräde och efter vad han själv förklarade för poliser som kom till platsen; "Jag varken hörde eller såg något före kollisionen".
Hur denne polis kunde få både körkort och polislegitimitet är en gåta. Dessutom fick denne polis i domstolen extra favör, tack vare sin polislegitimitet. Polismannen fick dela ansvarsfrågan med den förare som hade oturen att vara på fel plats vid fel tillfälle, trots att han hade all rätt att vara där.
Vi har alla hört begreppet: Den blinda rättvisan. I fallet med den polis som varken hörde eller såg något, blev rättvisans skipare totalblinda. De dömde nämligen offer och förövare lika! Det får absolut inte gå till så i en svensk domstol!!
Mitt namn är Ragnar, Ragnar Blomqvist med rätt att kritisera förmyndarmentaliteten och förtrycket av de svaga i samhället! Kan man bli så mycket svagare än att ligga medvetslös på ett sjukhus, då samhällets funktioner avgör ens öde.
En vän på FB har kommenterat mitt förord:
"Bra skrivet och allvarlig fråga. Hur är det med rättssäkerheten i Sverige när det kommer till kritan. Är vi en rättsstat att känna sig trygg i, eller är det ingen skillnad mellan Sverige och Honduras när motparten är en polisman. Jag hävdar med bestämdhet att det är det sistnämnda som gäller. Vi är inte ens i närheten av t.ex Frankrikes folkdomstolar där ALLA verkligen är lika inför lagen. Det är i stort sett ingenting förutom påföljden som skiljer domstolarna i Sverige från bananrepublikerna i Sydamerika och Centralafrika om motparten är en myndighet eller dess företrädare."
Ett nytt begrepp myntades på sjuttiotalet: Gör vad Du känner för, men se till att inte bli upptäckt!
Svarta Demoners första kapitel handlar om en allvarlig bilolycka, där den påkörande bilen, en röd MG, slets itu och två bärgningsbilar fick ta var sin halva av bilen för vidare transport till skroten på Gamla Tuvevägen på Hisingen. Inblandad i olyckan var också en taxibil, som kom från Norra Kortedala, körde Januarigatan och skulle in i rondellen på Ljusårsvägen. Taxibilens förare klarade sig utan skador men bilens stötfångare med balk och vänster framskärm fick bytas. MG-bilens förare kördes i ambulans till Sahlgrenska Sjukhuset, medvetslös och med kraftiga skallskador.
En olycka händer så lätt! Men det är intressant att ta del av det rättsliga efterspelet från olyckan. Taxibilens förare uppger för polisen på plats, att han har blivit påkörd av MG-bilen som i hög fart rusat fram och mosat hans vänstra framskärm. I den stora rondellen fanns också en annan taxibil och även dess förare ger MG-bilens förare skulden till olyckan. MG-bilens förare ligger hjälplös i sin säng på Sahlgrenska, men med en Förste Polisassistent som motpart i ett trafikmål, skall det väl inte finnas risk för missförstånd! Eller?
Låt oss lyssna på taxibilens förare, en extraknäckande Förste Polisasistent, hur han beskriver olycksorsaken för poliser som kom till platsen kl 19.05. Citat:"Kom Januarigatan från Norra Centrum för att fortsätta genom rondellen mot Bergsjön. Låg i vänster fil. Låg hastighet. Före infarten i rondellen såg jag mig mycket noga åt vänster. Varken jag eller min passagerare såg då någon personbil i synfältet.Det fanns ingen där. Jag hann ut i rondellen ungefär över en fil. Då kom en personbil från vänster och smällde till min personbils vänstra framskärm. Jag varken hörde eller såg något innan kollisionen. Personbilen måste hållit mycket hög fart. I kollisionsögonblicket tvärbromsade jag. Min personbil drogs med i den andres färdrikning."
Även journalister anlände till platsen. GHT skriver:"En man i 40-årsåldern undkom med livet vid en svår kollision i rondellen vid Januarigatan i Kortedala på torsdagskvällen. Han körde en mindre personbil som körde ihop med en taxi i rondellen. Efter kollisionen, som inte vållade några större skador på taxin, fortsatte mannens bil in i ett räcke där den praktiskt taget slets i två bitar. Hur mannen, som är bosatt i Bergsjön, kunde överleva smällen är en gåta. Han ådrog sig dock enligt de första bedömningarna allvarliga skador och fördes till Sahlgrenska. Vraket efter hans bil bärgades i två separata delar."
Från ett annat tidningsinlägg:" BIL KLÖVS I KOLLISION. En person skadades svårt och en blev svårt chockad vid en trafikolycka i Bergsjön i Göteborg på torsdagskvällen. Det var en taxi som krockade med en personbil. Taxin kom åkande på Januarigatan och stannade innan den skulle svänga ut på Ljusårsvägen. Taxichauffören kunde inte upptäcka några bilar och började svänga. Då smäller det. En personbil rände i hög fart in i sidan på taxin. Personbilen gick i två delar och föraren fördes svårt skadad till Sahlgrenska sjukhuset. En kvinnlig passagerare i taxin blev svårt chockad och fick också föras till sjukhus. Hur olyckan gick till är ännu inte klarlagt".
Rekordet i osmaklig journalistik står GPs sportjournalist för: " Ett par dagar tidigare totalkraschade en annan 19-åring i en så kallad sportbil i en rondell upp mot Kortedala, där enda orsaken var förarens farlighet -- finns han kvar i tillåtelsen att köra bil?"

Det går någon dag och mitt medvetande återvänder. Jag ringer till Tandläkarhögskolan och får tid omgående. Jag har varit där och fått min tandprotes iordningställd av tandläkare under utbildning. Men då flickan, som skall fixa ny protes, får se mitt svullna ansikte, klarar hon inte av att åtgärda detta. Hennes lärare på skolan fick ta hand om mig. Även min son, som då var 6 år, förfärades av mitt utseende. Han har berättat för mig många år senare, att han trodde att jag var en utom-jording på besök i Bergsjön. Bilolyckan hände den 22 oktober 1970 kl 18.55.
På sjukhuset fick jag läsa om bilolyckan och kunde konstatera, att tidningarnas beskrivning av olyckan inte stämde med verkligheten. Det hade inte alls gått till så, som tidningarna beskrev händelsen. Mitt sista minne från olyckan är, hur jag vrider på huvudet till höger och kan konstatera att jag kom undan den svarta taxibilen. Därefter slogs mitt medvetande bort av smällen och jag har inget minne av vad som hände. Vittnen berättade att de såg mig krypa ut från vraket, reste mig, sade några ord och föll ihop på vägen. Då hade de båda bildelarna av min MG snurrat och rutschat framåt i bilens färdriktning ett antal metrar. På polisens skiss av lyckan ser man hur solskyddet och bilens vindruta ligger kvar på vägbanan.
Då jag blev utskriven och kom hem till Bergsjön, blev min första uppgift att åka till Gamla Tuvevägen. Där hittade jag min trasiga bil och kunde fotografera skadorna. för att säkerställa bevisen på min oskuld av olyckan. Bilderna visar tydligt att MG-bilen blev påkörd av taxibilen. Taxibilen träffade min bil strax bakom höger bakhjul med sådan kraft att min bil flög in i vägräcket, där den klövs i två delar. Bilens vänstersida, strax bakom framsätet, låg klistrat i bilens baksäte.
Då är vi framme vid den stora frågan: Hur kunde en Förste Poliskommisarie så grovt åsidosätta sitt rättesnöre, att vara det goda föredömet för allmänheten? Att förfalska bevis för att skydda sig själv, är knappast något för en polisman att konstruera! Är det för mycket begärt att en polisman skall hålla sig till sanningen? Även de poliser som deltog i utredningen, kan inte frias från skuld. Bilens skador visar med all tydlighet hur olyckan gick till. Därvidlag visar även journalisterna på allvarliga brister i sin rapportering. Om jag som MG-bilens förare hade omkommit, då hade poliskommisarien klarat sig.
Vid rättegången infann jag mig utan försvarsadvokat. Jag ansåg mig helt oskyldig till olyckan. Det är nu 45 år sedan olyckan inträffade och om denna situation uppstått i dag, då skulle jag ha kämpat med näbbar och klor för att bli helt frikänd!
Jag saknar i mina handlingar, domslutet och vet inte hur rätten dömde. Om det går att i efterhand få del av domslutet, då vill jag försöka få klarhet. Men min gissning är att vi blev båda dömda skyldiga till olyckan. Jag gör min gissning utifrån följande:
Mål nr B 367/71 - Åklagarmyndigheten i Göteborg
Undertecknad, Ragnar Blomqvist hemställer vördsamt om att Tingsrätten beslutar att .......x........ersätter mig för följande kostnader i samband med kollisionen den 22 okt 1970. Förlorad arbetsinkomst 2 200:- Avgår ersättning från försäkringskassan 1 095:- ------------------------------------------------------------------------------------------------ Återstår 1 105:- Läkarbesök 14:- Kemtvätt 15:- Självrisk å vagnskadegaranti 500:- Stilleståndsersättning 150:- Ersättning för sveda och värk 450:- ----------------------------------------------------------------------------------------------- Summa kronor 2 234:- Ersättningen utbetalades till 50 %
Enligt ovanstående är det rimligt att anta att vi blev dömda lika skyldiga, jag för att ha kört för fort och poliskommisarien för vållande till olycka. Då jag nekade till anklagelsen måste domstolen ha dömt efter vittnenas utsago. Men hur trovärdiga är dessa vittnen under rådande omständigheter? Om jag höll rätt hastighet, är ju taxibilens förare ensam skyldig till olyckan eftersom han körde på mig. Han hade ju väjningsplikt före infarten i rondellen! Hur trovärdig är en domstol i alla lägen? I fallet med droskchauffören lyckades domaren halvera hans skuld, till förfång för min del! I rättvisans namn skall tilläggas, att de flesta poliser och domare håller sig inom lagens råmärken!
Fortsättningsblad till STÄMNING blad 2 (Jag saknar blad 1) Diarienr E 64362-71
VÅRDSLÖSHET I TRAFIK
22.10.1970 omkring klockan 18.55 inträffade i Gäråsmotet i Göteborg en kollision mellan en personbil som av Blomqvist fördes västerut i rondellen och en personbil som av --------X--------- fördes söderut i rondellen vid Januarigatans anslutning. Såväl Blomqvist som ---------X---------- färdades vid tillfället ovarsamt. Blomqvist genom att hålla för hög hastighet och -------X----------- genom att brista i uppmärksamhet, varigenom att icke förmådde lämna Blomqvists fordon påbjudet företräde.
Lagrum 1 § 1 st trafikbrottslagen (1951 ; 649
Bevisning
Vittnesförhör med droskchauffören Allan Axman, Toltorpsgatan 57, 431 39 Mölndal, angående dennes iakttagelser vid tillfället.

 


Var har Du Din tro?
Löven dallrar på aspens grenar, återkommer vår efter vår så länge ingen skadar aspen. Ingen mänsklig varelse kan omforma universum, eller skapa ett enda dallrande löv. Där står vi maktlösa och får stå och se på varje vår och förundras över det som händer.
Men har Ni någon gång hamnat i en situation utanför Er egen planering? Plötsligt händer något oförutsett, något som inte kan förklaras eller förutspås. Då är det skäl att ställa sig frågan, varför? Vilka krafter eller viljor styr vårt beteende och vårt handlande i olika situationer. För jag är övertygad om, att lika väl som det händer oförklarliga saker i naturen ständigt och jämt, lika säkert torde det vara att vi ibland styrs av krafter utanför vår egen kontroll.
OK, Ni vill ha bevis. Jag har haft turen att äga två nordsvenska ston, duktiga i monte`. Jahnita blev min älsklingshäst, kanske för att vårt psyke var så likartat. Men åren går och till sist är det sluttävlat, både för mig och för Jahnita. Vad gör man då? Min bestämda uppfattning var, att det skulle bli svårt att avveckla Jahnita, dels med tanke på hennes känsliga spyke och dels för hennes kärlek till Stenbäcken, som visat sig varje gång hon kommit tillbaka hem. 
För något år sedan fick jag ett PM från en tjej som ville köpa Jahnita. Hennes stall hade hästar som tävlat mot Jahnita och tjejen kände Jahnita ganska väl. Men Jahnita var inte till salu. Förra hösten lånade jag ut Blixten som jag själv har fött upp. Han fick bli gårdshäst och jag räknade med att han skulle stanna på gården. Priset var ganska lågt, ja jag vet, dålig i affärssammanhang. 

 


Tjejen som skulle köpa Blixten ville ha en A1 försäkring och var tvungen att ha veterinärintyg för att få teckna försäkringen. Då böjprov gjordes reagerade Blixten mot denna behandling och blev inte godkänd. Böjprov är enligt mig som att skjuta rysk roulette. I början på maj fick jag tillbaka Blixten, frisk, välmående och haltfri. Jag ringde då tjejen som var intresserad av Jahnita och hon tände direkt. Ville ha Jahnita till fölsto och det pris hon erbjöd var jag nöjd med, så nöjd att jag körde Jahnita till Romme som ett sista tack och farväl, varifrån hon fick fortsätta till sitt nya hem. 
För att undvika missförstånd vill jag tillägga, att jag är helt övertygad om att Jahnita blir väl omhändertagen i sitt nya hem, kanske till och med bättre än om hon stannat hos mig. Jag har ju inte precis framtiden framför mig. Det som är säreget i denna historia är hur väl allt passade in. som bitarna i ett välskuret pussel.

 


Danny Vikander: "Ragnar jag kan se en tråd i ditt skrivande hur det förflutna har påverkat dig eller det förflutna har påverkat oss alla. När du beskriver hur hästens och ditt eget psyke passade ihop finns en en fruktansvärd sanning i detta. För mig är detta ganska enkelt att förstå som studerat psykoanalys. Det finns så mycket att skriva om detta men långa texter kan bli jobbiga att läsa. Alla är vi mer eller mindre traumatiserade och det förflutna har satt sina spår. Ragnar nämner den bubblan som satte sina spår under uppväxten. När jag som mest jobbade med traumatisering jobbade jag som mest med Hypnoterapi som anses vara skarpaste verktyget (klienten gör jobbet). I vissa fall när en bakgrund inte kunde lösas eller den primära orsaken hittas, valde jag alltid att använda tidigare liv terapi under hypnos. Problemen löstes alltid, men som jag sa till klienterna att om du var i ett tidigare liv eller inte vet inte jag, utan bara du själv, det viktigaste var att problemet löstes. Jag har varit med om de mest besynnerliga upptäckter under hypnos och det är så man ryser av bara tanken. Detta ska jag skriva en annan gång!!"

 


Mats Owe Peetersson:
"Jag har haft förmånen att få födas fyra gånger i samma liv. Jag föddes 1961 i Barcelona och lämnades på barnhem av en förtvivlad mor. Jag föddes på nytt när jag kom till mina adoptivföräldrar i Göteborg 1963. När jag var 38 år gammal drabbades jag av en inflammation i storhjärnan som heter ensephalit och jag fick börja om på noll igen, lära mig äta och gå. Lära känna hela min familj och alla mina släktingar och vänner på nytt då hjärnan glömt vilka dom var. Det går inte att beskriva sviterna utav denna sjukdom. Detta var min tredje födelse. Vid 43 års ålder drabbades jag av plötsligt hjärtstopp på Mölndals Torg och vaknade på Sahlgrenska några dagar senare uppväckt ur nedsövningen, räddad av förbipasserande sjuksköterska och defibrillerad tillbaks till livet. Efter detta har jag fått mitt femte barn och är idag 53, aldrig har jag känt mig mer levande än nu. Läste om en man som fick vänta tills han var 89 innan han förstod varför han fick överleva alla andra. Det var nämligen på sitt 89.de levnadsår han fick rädda sitt barnbarn ur en övertänd villa sekunderna innan hela huset brann ner. Det är aldrig någonsin försent för någonting. Tänk på det när allt känns hopplöst."

 


Det ser ut som att mitt inlägg om Jahnita har fängslat flera. Vad kul! Det finns hur mycket som helst att skriva om detta, men i första hand får alla tolka budskapet utifrån egna erfarenheter. Dan Andersson var det väl som skrev "det finns något bortom bergen....". I alla tider har naturen och universum skapat ideer och tankar om allt det oändliga som fängslar oss även i dag. Man behöver inte vara troende eller religös för att förstå det som händer i natur och universum, men det är viktigt att LYSSNA! Det är väl där det brister för de flesta. Tid har blivit en bristvara i dagens samhälle. Genom en tråkig uppväxt förlorade jag min barndomstro, även om jag gjorde vad jag kunde för att hitta den. 1951 var jag på bibelskola i Stockholm, men min Gudstro var allt för skadad för att kunna repareras. I dag inser jag detta faktum, hur viktigt det är att förstå naturens växlingar och att rätt tolka dess innebörd. Tyvärr har vi ett problem med all terror och krig, som i många fall är orsakade av förtryck och övervåld från de som har makten.

 

 

GUD är LIVET, LIVET är GUD!
Nu har jag sen en tid tillbaka återtagit min gamla vana att gå minst tre kilometrar om dan, detta för att syresätta blodet och musklerna samt kroppen för övrigt. Det är viktigt att vara rädd om den kropp som bär det liv, som man fick en gång vid födelsen.
Jag har tidigare ställt frågan: Var har du din tro? Att tro förknippas ofta med att tro på Gud. Men tro är så mycket mera. Även Gudsförnekaren har en tro. Min tro bygger på mina egna upplevelser på gott och på ont. Men knappast på tron av den Gud som vår religion förestavar. Den tron fick jag nog av i skolan och under uppväxtåren!
"Roger strövar stilla och fundersamt omkring på sydsluttningen. Han har sökt ro i skogens stillhet. Det svaga suset i granarnas toppar lugnar oron i hans bröst. Roger sätter sig på en stubbe i skogsbrynet och låter solens varma strålar smeka hans kind. Men denna eftermiddag har han svårt att se och känna Guds godhet. Han har just kommit hem från skolan. Morgonens lektionstimme i kristendomskunskap blev en fullständig mardröm för Rogers känsliga sinne. Lärarinnan, gammal och grå, är kommen från en svunnen tid. Hon var redan på 1800-talet lärarinna i obygden. I obygden stannade hon. Debatten om helvetesläran, som fördes i kungliga huvudstaden omkring 1910, nådde aldrig fram till henne. Lärarinnan lever kvar i det förgångna, formad av en kärlekslös gudstro och stöpt i formen av Martin Luthers katekes med de tio budorden och dess förklaringar: “Du skall“ - “Ve Dig“- “Satan“. -- Vedergällning - Straff - Helvete.-- Den brinnande flammande Gehennadalen: Avgrunden mellan de onda och de goda."
Där kom ett litet avsnitt från mina memoarer, som kanske aldrig blir utgivna. Skammen från barnaåren var så stor att jag gömde mig i gestalten av Roger. Men nu har jag lämnat allt detta bakom mig. Demonerna från barndomen kan inte längre göra mig illa. Jag har hittat min personliga tro. Tron på livet som det dyraste som finns, har reviderat min livserfarenhet. Kanske även tio års vandring med cansern har bidragit till, att jag äntligen har hittat mig själv. Om min Gud är liv, då är det min skyldighet att vårda detta liv och därmed allt levande. därmed följer även vikten av att vårda både växter och djur. Ty Gud finns i det levande och inte i något efterkonstuerat, som prästerna och religionen har åstadkommit. Om dessa mina tankar är hädiska, då får jag väl leva med dem, ty detta är min tro!


Rapport från Stenbäcken
Livet är fullt av överraskningar, eller vad anser Ni om följande.
Jag höll på att rödfärga huset och en bil kommer körande. Två äldre damer stiger ur och frågar om jag är Ragnar Blomqvist. De verkade hyggliga så jag medgav att så är det.
Min Farfar kom från Ekshärad och hamnade så småningom i Lekvattnet. Nu visade det sig att dessa damer var mina tremänningar. Deras mamma var syster till min farfar! Något som jag inte har haft en aning om. De hade hittat mig då de sökte på Google. Det blev kaffe och en trevlig pratstund med släktingar som jag inte haft en aning om.

I em vilade jag efter maten och mina tankar började vibrera: Det positiva är bättre än det negativa, inte bara i tanke utan även i handling. Jag bestämde mig för att gå min 3-km.slinga på andra sidan 62an, trots blåst, regn och tilltagande mörker. Kl fem var jag tillbaka, mycket tillfreds med min insats både på skogsslingan och med det positiva tänket!

 

Med dessa rader avslutar jag min berättelse om

                        "ETT LIV I HÄLSANS TECKEN"

Baksidestext

Detta är en liten bok, men budskapet är kristallklart. Ta ansvaret för Ditt liv och lev det i samklang med naturen och dess helande krafter. Sök tystnaden och stillheten och Ditt sinne finner ro och vederkvickelse! Åter till naturen! Upptäck livet, både Ditt yttre och Ditt inre liv! Vi människor är så mycket mer, än vad vi fick lära oss i skolan.  

https://www.vulkanmedia.se/butik/bocker/ett-liv-i-halsans-tecken-av-ragnar-blomqvist/