Min hemsida Stall Stenbäcken

1980 - 1981

Dagboksanteckningar som jag hittat i en bortglömd bok och som mest handlar om Hammarkullen. Ett kompliment till "Ungdom på Glid"

Fredag 18 juli 1980. I dag var sista dagen på ett fyra-veckors vikariat som fastighetskötare i Annedal. På förmiddagen arbetade jag på Ungkarlshotellet Klippan. På kvällen var jag och fyra ungdomar på bio "2001 - Ett Rymdäventyr" Ett par av dem var inte helt nyktra, men de skötte sig ändå bra i sina slitna jeans.

Lördag 19 juli 1980. I dag helt ledig. Första dagen på ganska länge. Jag spelade in låtar från bandspelaren till min nya reportagebandspelare. Det gick fint. Provade också mina nya steriolurar som funkade bra. Ljudet blir faktiskt bättre genom hörlurarna. Att lyssna på musik är en skön upplevelse, då allt funkar som det skall. Ringde Berit på kvällen.  

Söndag 20 juli 1980. Jag var till Marklandsgatan och Linnegatan och bytte sopsäckar. Åkte spårvagn. På Linnegatn skall jag vikariera fyra veckor som fastghetsskötare. Jag är trött och hängig i dag. Susanne Mullo ringde från Falköping. Hon är gift nu och arbetar på sjukhus. Häftigt att hon sköter sig!

Måndag 21 juli 1980. Jag började dagen med sopsäcksbyte på Karl Gustavsgatan, som jag skall sköta om i två veckor. Därefter till Linnegatan. Telefon tid 9.00 - 9.30. En hyresgäst ringde. Har varit i dålig form. Är det ångest och rädsla för att inte räcka till i det nya arbetet? Ångesten är en konstig företeelse i det mänskliga psyket. Men jag tror att den är inprogramerad genom händelser, som ägt rum under de år som gått.Sedan blir det nya händelser i nuet som utlöser ångesten. Ångest kan vara en verkligt svår börda att bära. Men då  man troligen inte kan göra sig av med den, tror jag, att det är viktigt, att man blir vän med den! På Linnegatan städade jag utanför affärerna, tog upp regnlera vid 34-ans entre och klippte gräsmattan. På eftermidagen arbetade jag på Hotell Klippan.

Tisdag 22 juli 1980. I dag städade jag på ljusgården, sopade bland annat upp glas efter kastade glasflaskor. I går tyckte jag att det verkade skitigt det nya jobbet. Men i dag tänker jag inte på det. Man vänger sig. Det är klart, att om man jämför med nya Annedal, är det stor skillnad. Inga sopsäckar, allt går med centralsug till Nilsson Berg. Inga fulla gubbar, som skräpar ned vid sittbänkarna och ingen systembutik i närheten. Hyresgästerna tycker att jag är duktig.

Onsdag 23 juli 1980.  Vilken oerhörd skillnad det är på det här arbetet, jämfört med jobbet på Hotell Klippan. Där  var jag sista året ganska pasiviserad och saknade intresse. Då jag gick därifrån, efter passets slut, var arbetet glömt för  den dagen Miljön är allt för destruktiv , för att man i längden skall orka vara intresserad. Men mitt nya arbete som fastghetsskötare tänder och engagerar mig helt. Det är roligt att arbeta, då man känner sig angagerad och då man känner att man gör nytta. Det är ofantligt hur mycket av aktiva krafter som frigörs till nyttigt arbete och skapande aktivitet då man trivs. I dag har jag bland annat sopat Lilla Risåsgatan och på kvällen var jag på Karl Gustavsgatan och klippte gräsmattan.  

Torsdag 24 juli 1980. I dag har jag torkat trapporna i huset på Linnegatan34, samt sopat noga utanför huset och hela trappan utvändigt ned mot Linnegatan. Det var gansaka mycket jord och damm i trappan. I natt fick jag 75 kr i parkeringsböter på Kalendervägen. Förra gången jag fick böter var på Marklandsgatan. Det är allt jag fått under denna period, då jag har haft min Amason. Det är inte så farligt ändå.

Fredag 25 juli 1980. I dag har jag finputsat Linnegatan och tömt papperskorgarna där. Jag har även bytt sopsäckarna i soprummen. Sedan torkade jag trapporna och sopade entreerna mot Linnegatan.  Det är bara under Holms semester, som jag gör detta. Sedan ingår inte detta i mitt arbetschema. 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -- - - - -- - - - - - - -

Fredag 28 november 1980. Kl. är 18.00. Jag har just kommit hem mitt arbete på Linnegatan. Är tjänstledig från Hotell Klippan och arbetar nu  som fastghetsskötare på heltid. Min månadslön är 5 160 kr. Har extra arbete ibland medsty¨ädning. Jag trivs bäst, då jag har mycket att göra.

I kväll är det öppet hus på Tomaskyrkan. Jag har lovat några ungdomar att visa några S-8 filmer. Men då jag tänker på Hammarkullen i kväll, känner jag ångest och leda. Det känns som om alla vägar är stängda för mig, som om alla dörrar är låsta! Men jag har lovat, att dels visa mina  filmer och att följa några ungdomar till Danmark på lördag. Jag måstengöra det! Sedan får det vara nog. Jag orkar inte längre. Klarar inte av den liknöjdhet jag möter numera från allt för många ungdomar. Men det gör så ont, att mista dem man håller av.

Lördag 29 november 1980. I dag har jag vaknat piggare än på länge. Det bästa av alltär, att jag har upplevt positiva saker , som gör att jag fortsätter i Hammarkullen. Kvällen började med att Royne, Ari och jag åkte till Svingelns Idrottshus och tittade efter Michael. Men han var inte kvar där. Tillbaka till Hammarkullen och torget. Där träffade jag några tjejer och två pojkar. Pojkarna skulle tillbaka till Ekbacken, Så  jag och flickorna följde med och skutsade dem till Lilla Torp. Sedan var vi på Tomaskyrkan och visade några Scooby Doo filmer, som uppskattades av de flesta. Martin, en av ledarna vid Tomaskyrkan, pratade med ungdomarna. Men det bästa  av allt, var att det var så nyktert där! Efteråt var Jari, Michael och jag med Stefan Englund hem och fick kaffe med mackor. 

Då jag kom hem hade jag svårt somna. Hela kvällen passerade revy i min hjärna. Mina tankar och känslor var kvar hos ungdomarna i Hammarkullen. Jag kände mig tacksam mot Royne, Stefan, Lilljari och Kaj för att de var nyktra hela kvällen. Men jag tänkte även på de ungdomar, som jag träffade utanför Stefans bostad. I hissen luktade det boff! Dessa ungdomar var utanför den gemenskap, som fanns i Tomaskyrkan. Att det skall var så svårt att bryta invanda mönster. Några ungdomar och jag har startat en grupp, som vi kallar Nykter Ungdom. Det är min förhoppning, att vi skall växa och bli så starka, att vi skall kunna hjälpa och fånga upp den föreningslösa ungdom, som driver omkring utan mål och mening. Men det verkar vara svårt för dem, att ställa upp och kliva över den tröskel, som vår inträdesavgift på 20 kr är.